För två år sedan fick jag hedersuppdraget att hålla Nationaldags-talet på Skansen inför storpublik: kungafamiljen, riksdags- och regeringsledamöter på Solliden och, via TV, stora delar av svenska folket.

Mitt huvudtema var – och är – att Sverige är ett fint land, ett land att vårda, ett land att värna.

Ett annat tema var – och är – att Sverige är en del av Världen, men också att Världen är en del av Sverige.

Sverige i Världen är en självklarhet – med vår handel med omvärlden, med global turism och med många svenskar på uppdrag i utlandstjänst, alltifrån fredsbevarare, hjälparbetare och medlare i FN-tjänst till sjömän på haven och representanter från näringsliv, universitet och frivilligorganisationer i olika delar av världen.

Över detta ska vi vara stolta!

Men vi har också ett historiskt uppdrag att medverka till att Världen är och blir en naturlig del av Sverige.

Idéer, varor och människor från omvärlden är en del av mångfalden och vitaliteten som måste främjas i varje nation.

Denna process är svårare i en värld där rädsla för omvärlden exploateras och där många ser inåt istället för utåt för att finna trygghet.

Detta kan leda till falsk trygghet, eftersom vi vet att internationella lösningar (till exempel för migration eller klimat) ligger i våra länders nationella intresse.

Kanske är Världens och Sveriges viktigaste ord just nu ordet tillsammans. Men inget är lätt.

Vi måste arbeta hårt för fred, utveckling och mänskliga rättigheter och för väl fungerande samhällen.

Vi får inte drabbas av maktlöshet och resignation. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Och det är ovärdigt att ge upp.