Idag träffas Sveriges vattenkraftsaktörer i Tällberg för det årliga så kallade ”dialogmötet”. Luleälven offras utan miljöhänsyn och problemet tigs ihjäl av våra myndigheter.
I Luleälven finns 15 vattenkraftverk som ägs av statliga Vattenfall. De producerar 20 procent av landets vattenkraftsel. Dessa kraftverk genererar årligen miljardintäkter till statskassan.
Det lokala priset är en havererad miljö och arbetsmarknad.
Vid utbyggnaden torrlades närmare två mil av älven i Jokkmokks kommun, och skapade Europas längsta torrlagda älvfåra. Statliga Vattenfall tillåts skövla naturen utan att ta någon hänsyn till lokalbefolkningens krav på miljö- och jobbåtgärder.
Det är djupt oetiskt och ovärdigt en demokrati.
Vattenfall har ihärdigt desinformerat om att det är för dyrt och omöjligt att göra miljöåtgärder i Luleälven.
Det har gått så långt att statliga Energimyndigheten tillsammans med Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) har lyft Vattenfalls påståenden rakt in i en så kallad Nationell strategi för ”hållbar” vattenkraft.
Påståenden som saknar trovärdiga underlag.
Sverige har åtagit sig att inte ödelägga natur utan ska klara de av riksdagen beslutade Miljömålen, EU:s Vattendirektiv samt FN:s Hållbarhetsmål (SDG 2030).
Vi har också mål som innebär att det ska gå att leva på landsbygden. Kvalificerad information från Jokkmokks kommun om att det går att genomföra kostnadseffektiva miljöåtgärder för den lokala socioekonomins fromma, har hittills ignorerats.
Detta trots att Vattendirektivet anger att vattnet är en så viktigt resurs att närboende och lokalsamhället måste medverka i kontinuerliga förbättringar.
Enligt Vattendirektivet skulle inte bara myndigheter och ombudsmän från regionala och centrala organisationer höras. Hänsyn skulle tas till de boendes röster efter exploaterade vattendrag.
När det gäller kraftverken belägna efter Luleälven har det blivit precis tvärtom.
HaV har administrerat en ”dialogprocess” i tre år utan att lokalbefolkningen har fått något gehör.
Skrivelser har skickats till HaV, Regeringskansliet samt Finans- och Miljödepartementen för diarieföring i maj och augusti 2013.
Vi har förslag om ett kostnadseffektivt pilotprojekt som vi velat få med i utredningsarbetet om EU-direktivet i Luleälven.
Skrivelser har även skickats 2014 och 2015.
Vi har deltagit i och själva ordnat många ”dialogmöten”. Hittills har dessa dialogmöten ur Luleälvens perspektiv, varit ett spel för galleriet.
Miljödepartementet har gett Vattendelegationer i uppdrag att under december lämna besked till Miljöministern om EU:s ramvattendirektiv och dess implementering.
Bottenvikens vattendelegation är utsedd av regeringen och består av 11 sakkunniga representanter från länsstyrelser, kommuner och andra instanser. Ordförande är landshövding Sven-Erik Österberg, Vattenfalls miljöchef Richard Holmgren har också en plats.
Båda är aktiva motståndare till miljöåtgärder i Luleälven.
Vi som bor efter Lule älvdal protesterar fortfarande mot myndigheternas försök att offra Luleälven utan att ens genomföra en neutral utvärdering av de förutsättningar som finns.
Vi begär att regional miljöanpassning och lokal utveckling förverkligas, det vi i tre års tid försökt få gehör för! Det enda moraliskt försvarbara är att hålla löften från före utbyggnaden. Allt kan ske med lokal expertis.
Vattenfalls direktion ombeds prioritera finansiering av Letsi Pilotprojekt med en bråkdel av miljardintäkterna genererade inom kommunen, före att miljonbelopp går till centrala regionala bonusar, fallskärmar och avgångsvederlag.
