Det började som ett lika billigt som briljant skämt, men förvandlades snart till en ganska dyr affär.
Jag pratar såklart om tavlan som alla pratat om i några dagar. Den där trasiga tavlan föreställande mig och min exman i bröllopsmundering. Bröllopstavlan.
Jag lade i veckan ut en fyndig annons på Tradera i hopp om att roa någon som behövde roas och i alla fall jag har varit på väldigt bra humör sedan dess.
LÄS MER: Birros exfru säljer gammal bröllopsmålning.
Några räkningspåminnelser fick mig att förra helgen rensa skåpen i jakt efter något att sälja. Det gick sådär. Istället hade jag mot kvällskvisten en att-slängas-hög och på toppen tornade bröllopstavlan.
Till min stora glädje får jag ibland väldigt lite gjort av sådant jag tänker göra och på onsdagen, kvinnodagen till ära, ser jag tavlan som fortfarande står där jag sist lagt den och hånskrattar åt mig. Jag kände då att den verkligen hade gjort sitt.
Efter skilsmässan och den efterföljande utdragna bodelningen hade jag äntligen fått nog. Jag ville inte ens slå på den längre, något som tidigare under jobbiga perioder glatt engagerat mig.
Så jag tog en bild och skrev en kort avskedstext och postade inlägget på Instagram.
Jag avslutade med en rad om att tavlan fanns på Blocket för den intresserade, vilket den inte gjorde. Istället hade jag tänkt gå ner till grovsoporna och där ta ett slutgiltigt adjö.
I sista stund ändrade jag mig eftersom några på riktigt verkade intresserade av att ha spektaklet i sin ägo.
Visst, vill någon betala en hundring eller två för en sönderslagen tavla jag inte längre vill ha, gör det inte mig något, tänkte jag och lade ut annonsen på Tradera.
Fem dagar senare sitter jag här och är plötsligt 50 100 kr rikare.
Detta är alltså historien om tavlan som egentligen inte handlar så mycket om en tavla. Det handlar heller inte om en försäljning eller pengar. Inte om bitterhet eller hämnd.
Jag förstod det inte själv, men själva gärningen och det som föranledde den är faktiskt mycket större än så för mig.
Det här handlar om att äntligen få luft i lungorna och säga ifrån, att stå upp, gå vidare men också skratta åt det som en gång gnagt. Och det bästa är att jag inte gör något av detta ensam.
Jag har fått hundratals mail från fullständigt okända personer som tackar och hejar på.
De flesta från kvinnor som själva blivit bedragna, lämnade, eller varit de som lämnat och sedan stått där likt mig utan att veta vart de ska gå eftersom framåt inte längre verkat existera.
Tack vare min tavelannons säger de sig känna mindre ensamma, starkare och äntligen rustade för att söka efter ny riktning och också börja gå ditåt.
Såklart kallas jag slentrianmässigt av några få även för luder och andra fantasilösa tillmälen, men för varje negativt meddelande har det kommit minst ett tjugotal glada tillrop. Och det är där jag väljer att lägga mitt fokus.
Detta var någonstans helt nödvändigt för mig. Rent ekonomiskt absolut, men auktionen blev mer till en slags aktion.
Jag höjde rösten, gjorde humor av något jobbigt och kan nu till och med åter ana åt vilket håll framåt är.
Även om denna låt oss kalla det för en kul konstutövning från början skedde av misstag, så är den ändå just det – konst. Art by accident.
Konst ska kännas, skapa debatt, provocera och väcka tankar och det har väl denna min lilla aktion från soffan minst sagt gjort de senaste dagarna.
Men vad viktigare är så har den gett mig och tydligen även andra mer plats i sina egna liv och inte minst en ny riktning att vända blicken mot.
Den får ett nytt hem imorgon, tavlan.
Jag tackar den ödmjukast för allt och hoppas nya ägaren finner lika mycket glädje som jag till sist fick av den.
I Opinion live den 16 mars 22.00 i SVT 1 diskuteras försäljningen av tavlan. Claes Moser från Antikrundan medverkar.
