Under den intensivaste stridsperioden 2009–2011 i Afghanistan rapporterade Isaf om det största antalet operationer med utomrättsligt dödande (capture-or –kill eller targeted killing).
Alla krigsincidenter är sekretessbelagda men sporadiska uppgifter har förekommit i svenska medier om att även svenska Isaf deltagit i nattliga räder i afghanska hem och att svenska specialstyrkor har dödat ”dussintals” afghaner.
I en artikel i SpiegelOnline den 28 december 2014 påstås att Sverige medverkat till dödslistor som tidningen kallar ”Nato-Todeslisten” och som användes av Isaf för targeted killings.
Sverige skall ha varit ett av de 14 länder (”14 eyes”) i Afghanistan som samlat in uppgifter om personer.
Capture-or-kill-operationer innebär att enskilda personer söks upp för att tillfångatas eller dödas. Under perioden 2009–2011 har en sammanställning av sådana aktioner publicerats av den ansedda organisationen Afghan Analyst Network (AAN) i dess oktoberrapport 2011. Den baserades på Isafs egna rapporter och AAN redovisade dem provins för provins.
Tar man de fyra provinser där svenska Isaf hade det militära huvudansvaret blir antalet dödade 66 och antalet tillfångatagna 130.
Försvarsmakten har nu ombetts att kommentera om svenska Isaf deltagit i sådana operationer. Svaret var svävande men innehöll vissa medgivanden.
Svenska Isaf kan ha deltagit i sådana operationer, men Försvarsmakten hade ingen klar kontroll om så skett: ”Det är dock högst sannolikt att svenska soldater vid ett antal tillfällen deltagit vid såväl planering som genomförande av targeting. Omfattningen av deltagandet går dessvärre inte att redovisa…”.
Deltagandet preciserades sålunda: ”Svensk personal (kan ha) direkt deltagit i planering och perifert även vid genomförande.”. Svenska soldater placerade i afghanska förband kan ha medverkat vid sådana operationer.
Svenska enheter skall då haft ”en stödjande eller övervakande uppgift”. Vidare att svensk personal kan ha genomfört sådan ”operativ planering” då man varit placerad i multinationella staber. (skriftligt svar från Försvarsmakten 28 augusti 2015).
Exemplet att svenska militärer genom sin placering i staber kan ha medverkat i utomrättsligt dödande fick en skrämmande bekräftelse då New York Times 4 september 2015 rapporterade om att en svensk och en tysk samverkansofficer i Nato:s högkvarter i Kabul hade varit med då beslut fattats om drönarattacker.
Capture-or-kill-operationer som drönarattacker eller nattliga räder i afghanska hem är brott mot internationell humanitär rätt (bland annat Genevekonventionerna och tilläggsprotokollet).
Om försvaret har den här uppfattningen att svenska Isaf troligen medverkat i operationerna så måste man reagera.
Nu kommenterar försvaret att man inte haft någon kontroll. Det var Nato som bestämde insatsreglerna (rules of engagements) för Isaf men det fritar inte på något sätt den svenska Isaf-styrkan från ansvar för hur operationerna genomförs.
Har svenska soldater medverkat då afghaner tas till fånga blir frågan vad som hänt med dessa. Om de överlämnats till afghanska armén med stor risk att utsättas för tortyr bryter Sverige mot FN:s konvention mot tortyr.
Det duger inte att som den tidigare försvarsministern Sten Tolgfors (M) hänvisa till att man bara följde Natos order då det för några år sedan uppdagades att svenska Isaf lämnat över en fånge till afghanska armén.
Regeringen och då närmast försvarsminister Peter Hultqvist (S) måste gå till botten med misstankarna om medverkan i utomrättsligt dödande annars kan aldrig kriget i Afghanistan läggas till handlingarna.