Statliga Vattenfalls kolkraftverksamhet i Tyskland har med rätta blivit en het fråga i valdebatten.
Båda regeringsalternativen vill snabbt komma tillrätta med de såväl klimatmässigt som ekonomiskt höga risker som kolkraftverksamheten innebär.Från att ha varit en relativt stabil inkomstkälla till staten står brunkolsverksamheten nu inför stora tekniska, ekonomiska och juridiska utmaningar.
Politiska krafttag är nödvändiga, men kortsiktig plakatpolitik om att snabbsälja koltillgångarna riskerar att leda till en dubbel förlustaffär för både klimatet och ekonomin.
Statliga Vattenfall är Sveriges enskilt största klimatbörda. Företaget släpper ensamt ut dubbelt så mycket koldioxid som hela landet Sverige och vill därtill öppna fem nya brunkolsgruvor för att förse kolkraftverken med bränsle fram till 2050.
De nya gruvorna innehåller 1,2 miljarder ton brunkol och kommer att orsaka lika stora utsläpp av koldioxid om kolet förbränns.
Sedan Vattenfall köpte brunkolsgruvorna i Tyskland 2001 har över 1000 personer tvingats lämna sina hem, tre hela byar och delar av en by har jämnats med marken och eldningen av brunkol har mellan 2002 och 2013 orsakat ett utsläpp på över en miljard ton koldioxid.
Om planerna på de fem nya gruvorna blir verklighet kommer ytterligare sju hela byar jämnas med marken och 3400 personer tvångsförflyttas.
Tills nu har den klimatförödande kolverksamheten inneburit en hyfsat stabil inkomst till statskassan, men de ekonomiska, juridiska och tekniska förutsättningarna har ändrats de senaste åren och risken är stor att kolkraften kommer att bli nästa Nuon-debacle.
Värdeminskningen beror på:
Tysklands omställningsprojekt för energisektorn, Energiewende, innefattar bland annat en 80-95 procentig minskning av utsläpp av växthusgaser och minst 80 procent förnybar elförsörjning till 2050. Tuffare styrmedel och högre pris på kolet är att vänta.
Beräkningar av kolkraftverkens livstid visar att det antingen kommer att krävas omfattande investeringar i befintliga kolkraftverk, eller helt nya kolkraftverk, om kolet i de fem nya planerade gruvorna ska kunna användas.
De juridiska förutsättningarna för öppnandet av nya brunkolsgruvor håller på att förändras i takt med att kolet får mindre betydelse i den tyska energimixen. Vattenfall har redan två rättsprocesser mot sig, nya domstolsbeslut har ökat de boendes rättigheter och gruvorna riskerar att strida mot europeiska vattenregleringar.
Vattenfall har än så länge misslyckats med att hitta en köpare till den tyska kolverksamheten. I januari i år spreds ryktet om att Vattenfall planerade att sälja delar av sina koltillgångar till delstaten Brandenburg och att bolagets kraftvärmeverk och gruvor värderats till mellan två och fyra miljarder euro.
Delstaten Brandenburg var dock inte intresserad av att köpa. Även det polska energibolaget PGE har nobbat ett erbjudande. Det är mycket osäkert om Vattenfall kommer att hitta någon köpare till kolkraften.
Sverige har, genom Vattenfall, en unik möjlighet att visa verkligt ledarskap i klimatarbetet, spela en avgörande roll i Europas största omställningsprojekt ”Energiewende” och samtidigt ta ansvar för tidigare klimatskulder i de regioner där Vattenfall varit verksamt.
Att sälja vore oansvarigt. Vägen framåt måste vara att låta kolet ligga kvar i marken.
Den regering som väljs på söndag bör som en av sina första åtgärder sätta stopp för att öppna nya kolgruvor i Tyskland och istället frigöra kapital så att Vattenfall får råd till att investera sig ur den fossila fälla som bolaget nu har hamnat i.