Låt de nordiska länderna sluta upp i en federation. I tider av europeisk kris och en hotad globalism har vi ett starkt alternativ för Sverige och våra grannländer – en nordisk federation.

Genom en nordisk federation skulle vi kunna stärka de ekonomiska och militära samarbeten mellan de nordiska länderna, men samtidigt behålla ett nödvändigt och berikande mått av nationell suveränitet.

Det är en lösning som blir mer och mer aktuell och som har ett relativt stort folkligt stöd.

Trots att de som vill splittra EU nu samlar kraft står vi fast vid att friheten föds genom mer internationellt samarbete, inte mindre.

2010 gjorde Nordiska Rådet en opinionsundersökning där 42 procent av medborgarna i Norden uttryckte att de var spontant positiva till en nordisk federalstat. Alla opinionsundersökningar som gjorts de senaste åren visar att nordborna generellt är positiva till mer nordiskt samarbete.

Den viktigaste delen i ett sådant samarbete vore införandet av en gemensam ekonomisk politik och valuta. Norden skulle antagligen bli en av de tio största ekonomierna i världen, och ökad rörlighet mellan arbetsmarknaderna i de nordiska länderna skulle öka tillväxten ytterligare.

Därtill skulle den ekonomiska basen breddas och vi skulle vara mindre sårbara för konjunktursvängningar överlag.

Tusentals pendlare och gästarbetare i de olika nordiska länderna skulle inte bara få det enklare, de skulle antagligen också bli fler om regelverk, valutor och skatter skiljde sig mindre från land till land.

En annan viktig del i samarbetet är den starka militärmakt en nordisk federalstat skulle bli. Med ett mer och mer aggressivt Ryssland är detta av högsta vikt.

Rysk aggression både i Georgien, Moldavien och Ukraina men också mer subtila övningar mot både Finland och Sverige ökar kraven på ett stärkt nordiskt samarbete. Rimligtvis bör en nordisk federalstat sluta upp som medlem i Nato, där Danmark, Norge och de flesta av våra andra militära samarbetspartners redan är medlemmar.

Vissa skulle antagligen peka på problematiken med språkfrågan. I Norden talas visserligen ett antal olika nationella språk och minoritetsspråk, men det finns gott om exempel på multilinguala länder.

I Finland finns 300 000 svenskspråkiga finlandssvenska medborgare. Finlandssvenskarna är enligt lag erbjudna att få samhällsinformation på sitt språk. Även i Sverige finns minoritetsspråk som kämpar för att överleva, och idag även får sanktion från det offentliga. Två exempel är tornedalsfinskan och samiskan. 

Den nationella kulturen och identiteten är viktig av många nordiska medborgare. Men mycket av det som upplevs som svenskt kan också beskrivas som nordiskt.

Som svensk kommer man fram språkligt i både Danmark och Norge. Det finns ingen konflikt mellan att behålla detta och att bygga upp en gemensam, nordisk federation.

Redan idag är utbytet stort mellan länderna. Pendlare mellan Norge och Sverige i och inte minst mellan Sverige och Danmark är bara några exempel på människor som dragit nytta av det nordiska samarbetet och skapat en utökad identitet.

I USA är det inget konstigt att vara stolt över att komma ifrån Texas, men samtidigt stolt över att vara amerikan.

Avslutningsvis kan vi konstatera att det bara finns fördelar med en nordisk federation.

Vi bygger vidare på de århundraden av traditioner med frihet som de nordiska länderna delar, och får en starkare röst i världen som kan lyfta dessa värderingar.

För friheten växer ur mer samarbete, inte mindre.