Om Linn Svansbo vill diskutera sakfrågan – heltidsförskola för barn till föräldralediga – måste hon ta av skygglapparna för att förstå verkligheten utanför sin egen intressesfär.
Hur har det kunnat undgå henne att förskolan redan i dag har stora problem?
Personalen går på knäna och tillhör Sveriges sjukaste yrkeskår med psykiska diagnoser som toppar. En given följdfråga är hur barnen mår i den arbetsmiljön.
Nu senast rapporterade Lärarnas nyheter att 9 av 10 förskollärare arbetar i barngrupper som överstiger Skolverkets riktmärken för gruppstorlekar, trots att statsbidrag för att minska gruppstorlekarna betalats ut.
TV4 Nyheterna har också larmat om att förstoppning bland barn på förskolor runt om i landet har ökat markant under det senaste året. Anledningen är att många barn är för stressade för att gå på toaletten.
Många får så pass starka magsmärtor att de måste få akutvård. Långa dagar i förskola ökar även risken för beteendeproblem, enligt världens mest omfattande studie av barnomsorg, NICHD.
I en så hårt ansträngd verksamhet vill Linn Svansbo trycka in sitt barn och fler därtill. När det ser ut så här kan man inte bara komma och kräva mer, med hänvisning till att förskolan redan fått subventioner för heltid.
Det visar på en total brist på hänsyn till personalen och de barn som måste vara i förskolan för att deras föräldrar arbetar. Det visar också på en total brist på förståelse för ekonomi, när Linn Svansbo hävdar att ”förskolereformen kostar inga pengar”.
För det kostar att fler barn går heltid eller obegränsat med tid. Fler barn kräver mer personal för att täcka upp hela dagen, vilket ökar personalkostnaderna.
Fler barn gör att mer smittor och sjukdomar sprids, vilket gör personalen ännu sjukare och ökar kostnaderna då vikarier måste sättas in.
Fler barn under hela dagen gör att det aldrig under någon period av dagen blir lugnare, vilket försämrar miljön för både barn och personal, med en ökad risk för psykisk ohälsa som följd och ytterligare ökade sjukskrivningskostnader.
Linn Svansbo tycker inte det är relevant att väga dessa kostnader mot indragningarna i LSS, eftersom det betalas ur olika kassor. Så är det inte, det betalas ur samma kassa: vår plånbok.
Och då har vi som skattebetalare rätt att ställa krav på vad som ska prioriteras i välfärden.
Då är det mycket viktigare att svårt sjuka barn får den assistans de behöver, att barn som inte mår bra i förskolegrupper får tillgång till subventionerade alternativ och att personalen i förskolan får rimliga arbetsvillkor.
Med tanke på att Sverige nu lånar pengar i en högkonjunktur för att klara välfärdsuppdraget och förskolan redan i dag kostar cirka 70 miljarder – att jämföra med kostnaden för försvaret som ligger på cirka 50 miljarder – finns det sannolikt inte utrymme för mer pengar till förskolan.
Då måste vi göra prioriteringar av vilka barn som ska erbjudas skattefinansierad barnomsorg.
Men före detta distriktschefen för SSU, Linn Svansbo, ser endast en aldrig sinande källa av skattepengar som kan delas ut.
Ett ohållbart synsätt som Storbritanniens tidigare premiärminister Margaret Thatcher beskrev: ”Problemet med socialism är att du förr eller senare får slut på andras pengar.”