Idag faller domen mot mannen. Han döms till livstid för att i juni med ett besinningslöst våld ha mördat Lotta Rudholm.
Fallet har fått stor uppmärksamhet i media, vilket fall med kvinnor mördade av en närstående vanligen inte brukar få.
Är fallet med Lotta ovanligt eller extraordinärt?
Årligen mördas i Sverige ca 15-25 kvinnor i Sverige av en närstående, oftast av deras partner. I relation till andra brott som begås i Sverige är det oftast ytterst tyst i media och från makthavare om brott som rör våld mot kvinnor och dödligt våld.
Forskning visar att det är i uppbrottet, i samband med separationen, som risken för det dödliga våldet ökar. Det är även då samhällets olika aktörer såsom socialtjänst, polis och rättsväsendet kommer in i familjerna.
Flera granskningar av det dödliga våldet mot kvinnor visar att myndigheter haft kännedom om offren men inte agerat för att ge stöd och skydd.
Granskningarna lyfter också bland annat brister i samverkan och riskbedömningar och visar vikten av att ta alla former av hot och våld på allvar.
I Lottas fall vet vi att polisen hade kännedom om den nu misstänkte mannens tidigare våldshistorik.
Vi anser att det nu är dags att ta bort skygglapparna, att börja se våldet och agera. Myndigheter måste börja ta våldet på allvar!
Vi riktar samtidigt blicken mot USA, som just nu i oktober på nationell nivå uppmärksammar våld i nära relationer med ”Domestic Violence Awareness Month” (Dvam)
Dvam är en nationell kampanj för att uppmärksamma och synliggöra våld i nära relationer och uppmana allmänheten att ta ställning mot våld i hemmet.
Frågan lyfts och stärks av att president Barack Obama, som i sitt officiella uttalande i samband med ”Dvam” hänvisar till den mänskliga rättigheten att leva fri från våld och övergrepp.
Barack Obama betonar samhällets gensamma ansvar för att stoppa våldet och stötta dess offer. Han uppmanar alla att ta ställning mot våldet. Vi ser att det finns ett stort värde i att en statschef så tydligt lyfter frågan och därmed för upp den på den politiska agendan.
Vår erfarenhet är att frågan om våld i nära relationer och dödligt våld mot kvinnor i vardagen inte får ta plats. Frågan, precis som våldet förminskas, bagatelliseras och väcker motstånd.
Kollegor från socialtjänsten vittnar om en ständig resursbrist, ett strukturellt motstånd och ifrågasättande som få andra professioner möter. Vi som arbetar med dessa brottsoffer och vittnar om deras utsatthet stigmatiseras som ideologer som styrs mer av övertygelse än av professionalism.
Socialtjänsten saknar i många kommuner specialiserade handläggare och egen budget för arbete med våld i nära relationer. Många våldsutsatta kvinnor hänvisas därför fortfarande till ideella hjälpare trots samhällets lagstiftade ansvar att bistå med skydd och stöd.
Våld mot kvinnor klassas av WHO som ett folkhälsoproblem, som genomsyrar hela samhället och kostar enorma summor. Enligt BRÅ har en av fem av Sveriges befolkning någon gång i livet utsatts för våld i nära relation.
Majoriteten är kvinnor. Enligt Rädda barnen upplever 100.000–200.000 barn i Sverige varje år våld i hemmet.
Vi menar att frågan om våld mot kvinnor och barn borde vara en prioriterad fråga på alla samhällsnivåer, året runt, varje dag.
Därför uppmanar vi Sveriges makthavare att i likhet med det politiska etablissemanget i USA, instifta en månad då våld i nära relationer uppmärksammas på den politiska agendan i Sverige.
En månad om året då ljuset kastas på samhällets insatser och skyddsnät och berörda myndigheter granskas.
En månad om året då ingen i Sverige kan förbli omedveten om våldets omfattning, och där vi alla måste ta ställning.
