S-kvinnor menar att surrogatmödraskap är att ”använda andras kroppar för sina egna behov” i en debattartikel på SVT Opinion.
Det är en beskrivning som ligger långt ifrån hur människor, framför allt kvinnor, själva ser på frågan.
När Timbro undersökte frågan är det inte mindre än 53 procent av Sveriges kvinnor som är för en legalisering. Totalt sett är 59 procent av alla svenskar i barnafödande ålder för en legalisering.
S-kvinnor, som enligt egen beskrivning ska värna inte bara kvinnokampen utan klasskampen har hamnat helt fel i den här frågan.
Om människors möjligheter ska utjämnas och kvinnans självbestämmande ska värnas, är legalisering av surrogatmödraskap i Sverige den logiska slutsatsen.
En utredning pågår om ofrivillig barnlöshet. Den kommer att presenteras 24 februari.
En omdiskuterad fråga är surrogatmödraskap, möjligheten att låta någon annan – när man själv av olika anledningar inte kan – bära barnet, med eller mot betalning.S-kvinnor vill se ett totalförbud.
Det löser inte de problem som finns idag, som just orsakas av att det inte är tydligt vilka spelregler som gäller.
Vi har redan idag många barn i Sverige som lider av den bristfälliga juridiken på området.
Jag är för en legalisering av surrogatmödraskap i Sverige av flera skäl. För det första: kvinnor äger rätten över sin egen kropp.
Om en kvinna beslutar sig för att hjälpa en annan kvinna för att hon ska kunna få uppleva den finaste gåvan som finns, barn, har ingen annan människa rätt att hindra det.
Och om de ändå argumenterar för att hindra det, ska mycket goda skäl föreligga. De mycket goda skälen har debatten saknat.
Kvinnoförbundet argumenterar för en slags glidning, där en öppning för altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige med automatik skulle leda till att man kan köpa fler ”kvinnotjänster” mot kvinnornas vilja.
Det är en slapp argumentation som bara belyser en och samma sak: vi behöver mer rättssäkerhet, inte mindre. Vad är förbundets princip om kvinnans rätt till sin egen kropp?
Har hon rätt att göra abort, om ja, bör hon inte också ha rätt att föda det barn hon vill? Ett argument skulle vara att vi inte vet hur det går för barnen.
Men den forskning som finns idag indikerar inte att barnen skulle fara illa på något sätt. Vi vet inte ännu, vilket inte kan vara ett argument för ett förbud.
Med den attityden hade IVF aldrig tillåtits och 4 procent av de barn som föds i Sverige idag inte blivit till.
Idag har forskningen lyckats transplantera livmödrar, vilket de flesta betraktar som ett steg framåt; ett mirakel. Men långt ifrån alla kommer att ha den möjligheten. Att hindra det enklaste sättet – att låta någon annan föda barnet – är cyniskt.
Svarta marknader föder mörka villkor, medan en legalisering skapar motsatsen: trygghet, stabilitet och förutsägbarhet.
I en legal miljö vet båda parter vad som förväntas av dem och att avtalsbrott leder till konsekvenser. Det är just detta som är problemet idag.
Över hela världen behövs inte förbud, det behövs spelregler.
Bara så kan vi hindra att kvinnor utnyttjas.Den forskning som gjorts vid Uppsala universitet visar att svenska par som har valt att åka till Indien eller USA för att få barn med hjälp av en värdmamma inget hellre vill än att göra rätt.
Ofta handlar det om par som har försökt mycket länge med IVF, och som kanske är för gamla eller har en historia av någon sjukdom som de blivit friska från som ändå hindrar dem från att adoptera.
Det här är människor som kämpar för att göra rätt, men som blir hindrade på grund av ett omodernt regelverk. Det är inte värdigt. Surrogatmödraskap bör därför tillåtas i sin helhet.
Kvinnor måste ha rätten att ingå kontrakt i en legalt stabil miljö, som Sverige är.
Det är tråkigt att vi har feministiska rörelser i det här landet som har synen på kvinnan att hon inte besitter den viktigaste makten över sitt eget liv: förmågan att föra livet vidare.
Vilka fler kvinnobeslut ska förbjudas?