I somras inträffade en mycket tragisk händelse i Sundsvall. En 83-årig man klarade inte längre av att sköta sin dementa hustru, orken tog helt enkelt slut för honom.
Mannen ville sälja villan, hustrun ville bo kvar. Hon förstod inte hur tung och allvarlig situationen var.
Det slutade med att han tog hennes liv, och skadade sig själv svårt när han efter dådet misslyckades med att ta sitt eget liv.
Vilket straff. Mannen visste inte hur han skulle få hjälp.
Detta är bara ett exempel på att allt fler multisjuka äldre och deras anhöriga är förtvivlade och desperata.
De vet inte vet vad de ska ta sig till och de hittar inte rätt instanser som kan hjälpa dem.
Personer födda på 1920-, 30- och 40-talet tycker oftast att det är skamligt att vända sig till socialen. I stället lider många i det tysta.
Jag har talat med många äldre än 65 om detta att ringa socialen om hjälp. De svarar ofta att de aldrig tänker ringa socialen.
Det gör man bara inte, och det sitter djupt rotat. Till och med när nöden är stor.
Därför borde en hjälptelefon inrättas för äldre dit man ringer med sitt problem och får hjälp att komma till rätt person.
Vi skulle kunna kalla den för PRIS – pensionärers rätt i samhället. En sorts motsvarighet till barnens hjälptelefon BRIS.
Många äldre tvingas tala med många om sitt problem, de kopplas fram och tillbaka innan de kommer fram till rätt person som kan hjälpa till att lösa problemet. Det tar på krafterna. När äldre upplever att hjälpen inte finns det blir för mycket.
En av dem jag talat medarbetar som distriktssköterska på en ort i Jämtland. Så här säger hon om mitt förslag om en hjälptelefon för 65+:
Det vore suveränt för äldre att kunna prata med någon som kan vägleda även när livet är svårt. Hur man organiserar en hjälptelefon vet inte jag men behovet är säkert jättestort.
Vi som är 65+ utgör faktiskt nästan en tredjedel av befolkningen.
Vi klarar av att slå klackarna i taket, resa, spela boule och ägna oss åt aktiviteter som är bra både för hälsan och själen.
Men, alla de äldre som drabbas av sjukdomar av olika slag, som inte kan och som tappat orken blir isolerade.
De allra flesta av oss äldre har anhöriga, goda vänner och bekanta där situationen håller på att bli ohållbar för att den hjälpen vi behöver inte finns att få.
Det blir tyvärr inga braskande nyhetsrubriker om kommuner sparar in på äldre.
Därför uppmanar jag Sveriges folkhälso,- sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström (S) att omedelbart se över förutsättningarna för grundandet av en ny samhällstjänst: Pris.
Ett slags hjälpcentral dit vi äldre kan vända oss till per telefon när nöden blir för stor.
Låt det inte gå så långt som i fallet med 83-åringen i Sundsvall.