Mellanösterns kristna utsätts för allt svårare förföljelser – och i Syrien, Libanon, Irak och Egypten är hela folkgrupper på flykt. Vad vi bevittnar är en långsam etnisk rensning av regionens icke-muslimska ursprungsbefolkning. Det enda land i regionen där antalet kristna ökar är Israel – och de flesta kristna i landet är araber, skriver Lisa Abramowicz, generalsekreterare i Svensk Israel-Information.
Situationen i Mellanöstern präglas sedan flera år av sekteristiskt och etniskt våld. Främst sker det i det grymma kriget i Syrien där över 100 000 människor har dödats under det tvååriga inbördeskriget. Flera miljoner syrier är på flykt – den värsta flyktingkatastrofen i modern tid.
I Libanon har antalet kristna sjunkit drastiskt. Decennier av inbördeskrig har inneburit en massflykt av kristna. 1926, när staten Libanon officiellt etablerades, utgjorde de cirka 84 procent av befolkningen – idag är de kristna drygt 30 procent.
I Irak har över hälften av alla kristna irakier flytt under de senaste tio åren. Egyptens kristna kopter – ungefär 10 procent av befolkningen och landets ursprungsbefolkning – har flytt i vad som antas vara hundratusental, sedan förföljelserna ökade mot dem för två år sedan. Efter att president Mursi avsattes av militären i juli omfattar förföljelserna även mord, förstörelse av egendom och mordbrand mot hundratals kyrkor.
Främst är det extrema islamister som står för våldet.
Vad vi bevittnar nu är en långsam men påtaglig etnisk rensning av flera av de icke-muslimska ursprungsbefolkningarna i Mellanöstern. Den obehagliga devisen ”Först tar vi lördagsfolket, sedan söndagsfolket” förverkligas i ökande omfattning.
Förföljelsen av kristna påminner stort om den nästan totala utrensningen av judar i arabvärlden under 1940-60-talen. Mellan 1948 och 2011 reducerades antalet arabiska judar från 860 000 personer till färre än 5000. Framför allt skedde flykten från 1948 till 1962. Skälen till de ökade förföljelserna var främst att delar av samma folk beviljades en stat i ett litet område som arabvärldens ledare ansåg som enbart sitt eget. Beslut om ett omfattande förtryck av de judiska medborgarna fattades av Arabförbundet efter FN:s delning av det brittiska mandatområdet Palestina 1947.
I detta förtryck ingick bland annat förlust av medborgarskap och konfiskering av egendom. Enligt opinionsundersökningar var det i första hand att det var omöjligt att försörja sig, förföljelser och livsfara som påverkade den judiska flykten, snarare än att en judisk stat hade återupprättats.
Ett land i Mellanöstern skiljer sig när det gäller behandlingen av kristna – Israel. Det är det enda land i regionen där antalet kristna ökar. Den kristna minoriteten i Israel uppgick i slutet av 2011 till cirka två procent av Israels befolkning, eller 154 500 personer – och 80 procent av de kristna är araber. Fler kristna (proportionellt sett) än judiska går vidare till universitetsstudier.
Kristna är prominenta i det israeliska samhället; i utrikesdepartementet, högsta domstolen och de akademiska yrkena. Det är stor skillnad på att leva i Israel som kristen palestinier och israelisk medborgare och att leva under den palestinska myndigheten på Västbanken eller under Hamas regim på Gaza. Sedan Hamas statskupp 2007 har hälften av de kristna flytt. Också på Västbanken minskar antalet kristna. En gång utgjorde de cirka 15 procent av palestinierna. Nu är de färre än två procent.
Under israelisk kontroll (1967–95) ökade de kristnas antal i Betlehem markant. I enlighet med Oslo-avtalet styr den palestinska myndigheten staden från 1995. Därefter har antalet kristna sjunkit i betydande grad.
Militanta muslimer har beslagtagit kristna hem och förföljt de kristna, vilket har bidragit till deras flykt. Sammantaget är situationen i Mellanöstern djupt oroande. Förföljelserna av kristna ser ut att tömma regionen på tvåtusenåriga församlingar.
Intresset i svenska medier och i samhällsdebatten har hittills varit förstrött.