Idag går SDU:s Gustav Kasselstrand till hårt angrepp mot Jimmie Åkesson i DN. Det har också spekulerats i att filmen som ledde till SD-toppen Erik Almqvists fall kom från en intern läcka. Den här typen av fraktionsstrider har präglat Sverigedemokraterna länge. Men när skandaler briserar ser partiledningens rivaler en chans att avancera, skriver Alex Bengtsson, Expo.
Sverigedemokraternas snart 25-åriga historia är kantad av skandaler där öppen rasism och kopplingar till nazism och våld varit huvudingredienser. Tidigare har partiet kommit relativt lindrigt undan, främst tack vare att partiet varit ett litet promilleparti bland andra utan någon större mediebevakning – samt att partiledningen inte har haft någon väljarbas att ta hänsyn till.
Partiet har i långa perioder också präglats av både hårda och många gånger inte allt för trevliga fraktionsstrider. Det är därför ingen överraskning att SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand i dag på DN-debatt protesterar mot Jimmie Åkessons sätt att hantera krisen.
Kasselstrand och Åkesson står nämligen på varsin sida i en konflikt i partiet som har pågått i nästan i ett decennium.
Skandalerna i Sverigedemokraterna började redan i partiets barndom. 1993 ertappades partiets ungdomsförbundsordförande med en skarpladdad handgranat i Vänsterpartiets första maj-tåg. 1995 kidnappade två partistyrelseledamöter en avhoppare. 2004 ljög partiledningen medlemmar och väljare rakt upp i ansiktet när de tog emot pengar från en ökänd antisemit vars judehat de sa sig inte känna till, men egentligen var medvetna om. 2009 åkte partikadern på kryssning till Estland och sjöng nazistiska kampsånger.
Idag är situationen en annan. Sverigedemokraterna har under de senaste veckorna nått sina hittills högsta opinionssiffror. Partiledningens höga målsättning om att på sikt bli ett trettioprocentsparti betraktas inte längre som en utopi. Därför är de skandaler som nu är ett faktum extra jobbiga för Åkesson och hans partivänner.
Signifikativt för Sverigedemokraterna, då som nu, är att partiet största fiende är partiet självt. När tidigare skandaler briserat har rivaliserande falanger sett sin chans att avancera.
Kidnappningsdramat 1995 var en del i en partisplittring där avhopparen satt i kommunfullmäktige på Ekerö men hade gått över till nybildade Hembygdspartiet. 2004 var en tid då partiledaren Mikael Janssons position på allvar hotades av Jimmie Åkessons ”förnyarfalang” – men även på Åkessons sida var man medveten om att den belgiske högerextremisten Bernad Mengal som donerat pengar till partiet var en övertygad antisemit.
2009 var situationen annorlunda. Partiet storsatsade mot riksdagen och EU-parlamentet och det fanns ingen tid till träta.
Den här veckans skandaler kommer emellertid i en tid då det återigen råder tuppfäktning inom partiet. Den så kallade bunkerfalangen runt den tidigare partiledaren Mikael Jansson har det senaste året avancerat. Janssons egen kronprins Gustav Kasselstrand driver idag ungdomsförbundet SDU med en retorik som är mer traditionalistisk, och öppet flirtar med den extremhöger som Jimmie Åkesson minst av allt vill förknippas med.
”Bunkern” kommer ur att det gamla gardet i princip bodde på partikansliet på Södermalm, som mer eller mindre är en bunker. Den avhoppade sverigedemokraten Camilla Rågfors spekulerar på SVT Debatt i att det rent av är ”bunkerfalangen” som har läckt material till medierna. Må det vara osagt. Men en sak är säker. Nu måste Jimmie Åkesson hantera både en mediestorm och briserande interna motsättningar.
Partiets kärnväljare lär stötta partiet i ett första skede. Tror någon att Sverigedemokraterna kommer falla ihop som ett korthus likt Ny Demokrati så tror de fel.
Men de väljare som tittat åt Sverigedemokraterna först de senaste månaderna har förmodligen blivit påminda om vilket kaosartat, extremt och sekteristiskt parti Sverigedemokraterna faktiskt är. Partiets motståndare har också fått nya argument för att Sverigedemokraterna hör hemma i de politiska träskmarkerna och inte i Sveriges riksdag.
Det återstår att se hur skadeskjutet partiet är efter denna omfattande kris och öppna splittring. För en vecka sedan var det många sverigedemokrater som drömde om en rejäl valskräll även 2014. Idag känns de där trettio procenten i väljarstöd som Jimmie Åkesson har lovat sina medlemmar väldigt långt borta.