Den här artikeln borde inte behöva skrivas.

Inte i april 2016 när en svensk medborgare, Osama Krayem, född och uppvuxen i Malmö, just häktats för delaktighet i terrordåden i Paris och Bryssel.

Bara någon vecka tidigare sköts en annan terrorist till döds i Bryssel, Muhammed Belkaid. Han hade flera års vistelse i  och koppling till Sverige och Märsta.

Sverige är ingen skyddad oas. Tvärtom en miljö där terrorns ondska systematiseras och planeras.

Man behöver inte vara specialdetektiv för att också kunna utläsa nynazistiska och antisemitiska motiv bakom terrordåden.

Morden vid terrorn i Köpenhamn är också exempel på judehat som terroristernas motiv. Terrordåd i Ankara nyligen riktade sig även de mot judar och israeliska civilpersoner på besök i Turkiet.

Vi borde sett och insett tillräckligt för att häpna när ett etablerat, om än litet parti som Kommunistiska Partiet denna vecka välkomnat en ökänd terrorist, Leila Khaled, på turné i Sverige.

Denna vecka propagerar hon för fortsatt palestinsk terror mot Israel.

Leila Khaled blev ikon och förebild för en hel generation palestinier när hon genomförde två flygplanskapningar 1969 och 1970. Både dådet 1969 och kapningen 1970 misslyckades som storskaliga terrordåd.

Khaled tappade handgranaten, 1970, när flygkaptenen vände planet i lodrät riktning, och passagerare kunde övermanna kaparna.

Endast en civilperson dödades förutom Khaleds medbrottsling, en nicaraguan. Khaled fängslades men frigavs mot 350 andra terrorister i en fångutväxling där Egypten, Jordanien och Israel var inblandade.

Sedan dess har Khaled fortsatt vad hon själv kallar befrielsekampen i den kommunistiska (OBS: inte islamistiska) organisationen PFLP, Folkfronten för Palestinas befrielse.

I sina stadgar är utplåning av Israel som stat den ledande ideologin. Khaled har inte tagit avstånd från sina handlingar. Tvärtom ångrar hon i en intervju så sent som 2014, att inte Intifadan tagit en annan ”nivå”.

Alltså en våldsammare nivå. Med den pågående knivintifadan i Israel kan hon sägas vara mer än bönhörd.

I verkligheten är Leila Khaled fortfarande en ikon för våld och terror.

Att då göra henne till huvudtalare i manifestationer för just våld och terror i Göteborg, Stockholm och Uppsala är djupt olyckligt och skickar alldeles fel signaler.

Det är inte flygplanskapare och kvinnor med Kalashnikovkarbiner som behövs där våldbejakandet frodas i Sverige, och där Göteborg har särskilda problem.

Arrangörerna talar om att Leila Khaled representerar en politisk kamp, inte religiös, och att hon tagit avstånd från våld. Det senare är inte sant. I stället har hennes ikonstatus höjts med åren.

Inte minst bevisas det av en stor grafitibild på henne med Kalashnikov och palestinaschal som utfördes 2012 på den så kallade separationsbarriären (muren) vid Betlehem.

Ränderna tycks inte gå ur.

När kommunisterna i Göteborg bjuder in Khaled är det bara hennes ”meriter” som terrorist som motiverar inbjudan. Detta är kränkande mot terrorismens offer, men det är också ohederligt och borde egentligen vara olagligt.

Khaleds sverigeturne kan bidra till uppvigling av och hyllning av terror. Att använda ord som befrielsekamp för turnén är hyckleri i den verklighet som råder 2016.

Det som ändå förvånar mest just nu är den politiska tystnaden kring det här besöket. Varför har Mona Sahlin tappat alla ord och är alldeles tyst i denna fråga?

Våldsbejakande extremism kan inte ges ett tydligare ansikte än Leila Khaleds.

En orosanmälan från Mona Sahlin skulle åtminstone vara på sin plats, när hon nu ändå börjat förstå att det kanske inte bara räcker med en telefonlinje mot aktiv terror.

En annan persons tystnad gör mig också förvånad. Det är stumheten från Vänsterpartiledaren och före detta kommunisten Jonas Sjöstedt. Jag respekterar att han gjort upp med sitt eget förflutna bland kommunistideologerna.

Men nog borde han ha skyldighet att säga något till demokratins försvar och mot den terror som denna vecka i praktiken hyllas av Kommunistiska partiet.

Sjöstedts antiisraeliska engagemang och ensidiga stöttande av Palestina gör hans tystnad nu till en tydlig röst för våld och terror.  

Leila Khaleds Sverigebesök stärker inte förtroendet för Palestiniernas sak