Idag kom hovrättsdomen mot de sex män som åtalats för matchfixning kopplat till fotbollslaget Kristianstad FF.

Hovrätten finner samtliga åtalade skyldiga, och de döms till mellan villkorlig dom och som högst fängelsestraff. Detta är en stor framgång för svenskt rättsväsende och kampen mot riggade matcher.

Den matchfixning som legat till grund för hovrättsdomen är typisk i det att den rör fusk högt upp i divisionssystemet, alltså inte division fem-matcher.

Det gör den kampanj som döljer sig bakom statligt ägda Svenska Spels matchfixningskampanj, som bland annat har drivits här på SVT Opinion, extra solkig.

På Svenska Spels egen blogg driver VD:n Lennart Käll sitt resonemang långt.

Budskapet är att onlinespelbolag sätter profiten framför hedern. Att de inte bryr sig så mycket om matchfixning så länge de kan tjäna en hacka.

Detta sägs kontrastera mot Svenska Spel som enligt VD:n avsiktligt förlorar 800 miljoner kronor varje år i minskade intäkter, för att bolaget sedan 2014 kräver av sina kunder att de registrerar sig. Det är bara det att internationella spelbolag alltid har gjort den kontroll som Svenska Spel införde först 2014.

Svenska Spel har alltså genom sin underlåtenhet att kontrollera spelares identitet underlättat matchfixning och synbarligen fram till år 2014 tjänat 800 miljoner kronor per år på det.

Det är i så fall en skandal, som förvärras ytterligare av den fortsatta acceptansen för kontanter som betalning, med de uppenbara svårigheter det skapar vad gäller spårbarhet vid misstanke om matchfixning.

Internationellt råder i stort sett konsensus att det är i de högre divisionerna som fixade matcher är mest förekommande, precis som i det nu aktuella fallet. Det är en slutsats som exempelvis dras av den oberoende rapport som har tagits fram åt EU-kommissionen.

Slutsatsen stärks av den reportageserie som SVT:s Uppdrag Granskning visade i våras, där samtliga matchfixningsfall rörde spel i de högre divisionerna och i samtliga fall manipulation av matchens slutresultat.

Ingen vadslagningsform kan svära sig helt fri från försök till fusk. I den aktuella domen har det exempelvis förekommit fall av avsiktliga röda kort, men vare sig EU-rapporten eller fallen i Uppdrag Granskning lyfte fram vadslagning om enskilda matchhändelser (exempelvis första hörnan eller första målgörare) som det huvudsakliga fixningsobjektet.

Orsaken till det är lättförklarlig: det är i de högre divisionerna om vadslagning kring matchens slutresultat som likviditeten finns. Det är endast här fuskaren kan tjäna grova pengar.

Om fusk i de högre divisionerna har Svenska Spel inte mycket att säga, utan där ska full spelverksamhet fortsatt få råda enligt bolaget. I de lägre divisionerna ska däremot totalförbud råda.

Det kan tyckas ologiskt mot bakgrund av var matchfixning de facto äger rum, men det blir desto mer logiskt när man väger in bolagets ekonomiska motiv.

Svenska Spel tjänar miljarder på spel i de högre divisionerna, men har inte till skillnad från sina konkurrenter utvecklat produkter i de lägre divisionerna eller spel på enskilda matchhändelser. Det är alltså konkurrensmässiga skäl som gör att de vill hindra spel på sådant som de själva inte förmår att erbjuda.

Till sin hjälp har Svenska Spel knutit Riksidrottsförbundet och Svenska Fotbollförbundet, som stämmer in i exakt samma ståndpunkter som Svenska Spel.

De går till och med så långt att de kräver att de själva ska få rådighet över vilka matcher och vilka typer av spel som ska vara tillåtna att spela på. Alla andra ska enligt lag vara tvingade att följa deras beslut, menar de.

I ljuset av det förslaget kan det vara bra att känna till att Svenska Spel och Svenska Fotbollförbundet har tecknat ett avtal där spelbolaget ger förbundet närmare en miljard kronor fram till år 2020.

Förbundet är alltså allt annat än en neutral aktör utan ekonomiska bindningar till de spelbolag de vill ge respektive neka rätten till vadslagning.

Som om detta inte vore nog har det tagits fram en svensk rapport om matchfixning, som i de flesta frågeställningar kommer fram till omvända slutsatser jämfört med den tidigare nämnda oberoende internationella rapporten.

Den svenska rapporten är framtagen av Brottsförebyggande rådet, men är finansierad av – just det – Riksidrottsförbundet, Svenska Fotbollförbundet och Svenska Spel.

På Svenska Spels egen blogg hävdar VD:n att de internationella spelbolagen tillfrågats att delta i undersökningen, men att ingen visat intresse.

I sportjournalisten Olof Lundhs nyutkomna bok ”Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll” framkommer emellertid det verkliga förhållandet.

I ett mejl där ett onlinespelbolag uttrycker sitt intresse att bidra till rapporten svarar en medarbetare på Riksidrottsförbundet: ”Jag kommer precis från ett möte med Brå och de övriga avtalsparterna. På mötet beslutades att projektplanen enbart är tillgänglig för de som finansierar projektet.” Det vill säga den kartell som står i ekonomisk beroendeställning till Svenska Spel.

Hur Brå har kunnat inlåta sig i detta är ett mysterium som väcker frågor om myndighetens oberoende och vetenskapliga stringens.

Vi andra står förundrade kvar och tvingas konstatera att också vi är en del av kartellen, i egenskap av obligatoriska delägare i spelbolaget Svenska Spel.