Vi är många som hade förväntat oss någonting bättre av den flyktingpolitiska överenskommelsen.

Under hösten har vi sett hur allt fler människor med risk för livet tvingas fly från sina hemländer för att söka en fristad.

Många tvingas göra resor i trasiga gummibåtar eller färdas i trånga lastbilar utan tillräckligt med luft.

Människor lämnar allt och har inte mer än kläderna på kroppen med sig när de kommer hit.

Den solidaritetsrörelse som de senaste månaderna har växt fram är enorm. Tusentals människor har ställt upp med pengar, samlat in varma kläder och öppnat sina hem.

Tillsammans visar vi att att vi vill att Sverige ska vara ett öppet och välkomnande land där människor som flyr kan få en fristad.

Men trots att det bara är en liten bråkdel av alla människor som flyr i världen som tar sig till Europa och Sverige för att söka asyl, så finns de som menar att svaret måste bli strängare regler och högre murar.

Införandet av tillfälliga uppehållstillstånd, som är en del av regeringens och allianspartiernas flyktingpolitiska överenskommelse, är ett steg i samma riktning.

Istället för att skapa förutsättningar för människor att bli en del av samhället ägnar man sig åt tom signalpolitik.

Överenskommelsen om tillfälliga uppehållstillstånd innebär en ändring i utlänningslagen så att flyktingar, (barnfamiljer och ensamma ungdomar undantagna), bara ska få stanna under en begränsad tid på tre år.

För att få stanna krävs en ny prövning som visat att behovet av skydd kvarstår eller att man har fått ett jobb. Reformen väntas dröja minst ett år, men i praktiken blir även de som kommer till Sverige nu bedömda efter den nya lagen i och med att väntetiden är över ett år.

Vi är många som menar att införandet av tillfälliga uppehållstillstånd är fel väg att gå.

Det är ett svek mot alla dem som efter en lång och farlig resa lyckats ta sig till Sverige för att skapa en ny framtid utan krig, förtryck och förföljelse.

All forskning och alla som arbetar nära människor som flytt vet det redan – tillfälliga uppehållstillstånd leder bara till mer byråkrati och framför allt till ännu mer otrygghet för de som söker asyl.

Att inte få veta om man får stanna gör det svårt att bygga ett nytt liv, skaffa sig en utbildning eller ett arbete. Osäkerheten över att inte veta hur livet ser ut om ett par år skapar vanmakt och uppgivenhet.

Sverige har alla möjligheter att ta hand om människor på flykt, men då krävs att vi bygger ett samhälle som välkomnar istället för att stänga ute.

Vi behöver fler bostäder, bättre förutsättningar för utbildning och arbete.

Vi som skriver den här debattartikeln är inte nödvändigtvis överens om hur det ska gå till, men vi är alla helt säkra på att grunden måste vara att man kan skapa sig en trygg tillvaro.

Tillfälliga uppehållstillstånd är fel och leder bort från den solidaritetsvåg som varit vårt svar på läget.

Att göra breda överenskommelser och kompromissa är inte dåligt, men regeringen och allianspartierna har kommit överens om en åtgärd som leder till ett sämre fungerande flyktingmottagande.

Vi förstår att Sverige behöver kraftsamla för att fortsätta vara ett solidariskt och fungerande samhälle. Därför demonstrerar vi denna vecka tillsammans, från Malmö i söder till Luleå i norr.

Vi samlar tusentals människor som står upp för rätten till asyl och som säger nej till tillfälliga uppehållstillstånd.