Samme pensionär som år 2009 hade en inkomstpension på 14 550 kronor brutto i månaden tvingas idag leva på 14 300 kronor per månad, vilket Dagens Nyheter rapporterat om.
Det beror på att pensionssystemet är underfinansierat vilket gjort att den så kallade bromsen har sänkt pensionerna tre gånger sedan år 2010.
Ändå gör riksdagen och den parlamentariska pensionsgruppen inget för att ändra på denna utveckling – tvärtemot.
Pensionsgruppen, som står bakom pensionsöverenskommelsen och ska vårda pensionssystemet, består av ledamöter från S, M, FP, C och KD.
I dagarna ligger faktiskt ett förslag för beslut på pensionsgruppens möte, men det varken förbättrar pensionerna eller tar tag i grundproblemet med det underfinansierade pensionssystemet.
Övriga riksdagsledamöter hänvisar dessutom till just pensionsgruppen och frånsäger sig sitt ansvar för pensionerna – vilket är orimligt.
Flera av pensionssystemets grundprinciper uppfylls inte. En princip är att pensionerna ska följa löneutvecklingen. Men medan lönerna stigit med 2,5 – 3 procent årligen så är inkomstpensionen idag alltså lägre än för sex år sedan.
En annan princip är att bromsen skulle slå till endast vid extrema situationer som mycket hög arbetslöshet eller väldigt låg nativitet – ingetdera har inträffat, ändå har pensionerna sänkts tre gånger.
Det förslag som pensionsgruppen ska behandla är att bromsen i pensionssystemet justeras så att både framtida höjningar och sänkningar av pensionerna minskas.
Det blir alltså varken bättre pensioner eller mindre risk att bromsen slår till på nytt och återigen sänker pensionerna.
Pensionsgruppen och riksdagen ställer sig alltså bakom att pensionärerna även framöver ska fortsätta halka efter inkomstutvecklingen i samhället, tvärtemot en av grundprinciperna.
Politikerna verkar dessutom tro att en justerad broms ska göra oss pensionärer lugna. Men vi är inte lättlurade och vi ger oss inte förrän pensionssystemet levererar som det var tänkt från början.
Pensionssystemet garanterar inte ekonomisk trygghet varken för dagens eller morgondagens pensionärer.
Enligt Eurostat lever nästan var sjätte pensionär i Sverige, cirka 300 000 människor, under EU:s gräns för risk för fattigdom.
I en av delrapporterna från Pensionsåldersutredningen, som också ligger på pensionsgruppens bord, framgår tydligt att andelen äldre med låg ekonomisk standard riskerar att öka i framtiden, allt fler blir då beroende av grundskyddet.
Ansvariga politiker kan väl inte mena att detta är en önskvärd utveckling?
I argumentationen kring förslaget till justerad broms medger pensionsgruppen att pensionsutvecklingen de senaste åren varken varit önskvärd eller förutsedd. Det är bra att politikerna nu börjar erkänna problemen.
Men att justera en liten skruv här och där i systemet löser inte grundproblemet – pensionssystemet är underfinansierat och måste förstärkas, dess grundprinciper uppfylls inte.
Från SPF Seniorerna kräver vi att pensionsgruppen med dess ordförande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S), och i förlängningen riksdagen, initierar en översyn av hela systemet.
Dagens och morgondagens pensionärer ska kunna leva på sina pensioner och hänga med i inkomstutvecklingen – inte konstant halka efter. Pensionssystemet måste garantera ekonomisk trygghet både för den enskilde och för staten, inte bara för staten som idag.
Trots att pensionssystemet berör oss alla, förr eller senare, så har ingen heltäckande översyn gjorts. Här har både pensionsgruppen och riksdagen brustit i sitt ansvar.
Det är på tiden att en utvärdering av pensionssystemet görs – den bör inte bara ta in utomstående expertis utan också göras offentlig.
Det behövs en bred debatt, där både riksdagen och väljarna säger sitt, om hur vi får ett långsiktigt hållbart pensionssystem som uppfyller sina grundprinciper.