Tjia Torpe, en av personerna bakom Miljöpartiets arbetsgrupp för kulturpolitik, frågar i sin replik på SVT Opinion hur Centerpartiets kulturpolitik ser ut.

Jag vill upplysa henne om att Centerpartiet höll en välbevakad stämma i slutet av september, där vi tog ett tydligt grönt och liberalt kulturpolitiskt program för hela landet.

Centerpartiet vill främja ett brett kulturliv där nya kulturella uttryck och mångkultur frodas sida vid sida med traditionella kulturformer och där kulturella och kreativa näringar blomstrar.

En bärande tanke i vår kulturpolitik är att kulturen ska vara fri, det som brukar beskrivas som att politiken ska hålla armlängds avstånd från kulturen.

Vi vill satsa på att skapa bra förutsättningar för ett vitalt kulturliv i hela landet genom att bland annat stödja de allmänna samlingslokaler i stadsmiljö och på landsbygden som erbjuder en öppen mötesplats för mångfald, kultur, möten och demokrati.

Torpe undviker däremot i sin replik med kirurgisk precision att svara på min kritik mot de bärande delarna i gruppens program.

Inte med ett ord nämner hon att MP:s arbetsgrupp vill förbjuda reklam i kollektivtrafiken och ersätta den med poesi, vilket skulle leda till högre priser för att åka kollektivt.

Inte någon gång tar hon upp att man vill att staten ska lägga sig i ekonomiska avtal mellan artister, skivbolag och till exempel Spotify.

Torpe skriver inte en rad om att Miljöpartiet vill tvinga regionala teatrar och andra kulturetablissemang att ta emot gästspel från andra genrer som inte alls efterfrågas.

Någon förklaring till varför Miljöpartiet vill att staten ska skicka all personal inom kulturinstitutionerna på utbildning i postkolonialism ger hon inte heller.

Men mest upprörande är kanske att Tjia Torpe inte svarar på varför hennes arbetsgrupp vill införa en skatt på bredband.

En sådan åtgärd skulle drabba landsbygden hårt och dessutom göra det dyrare för människor över hela landet att ta del av kultur.

Detta kulturfientliga förslag låtsas hon inte om, trots att det finns med i rapporten som Miljöpartiets arbetsgrupp har släppt. Kanske kommer det inga svar på dessa frågor.

Miljöpartiet gör nu nämligen allt de kan för att ta avstånd från snart sagt varje stavelse i programmet som deras egen arbetsgrupp lanserat.

Detta trots att flera tongivande miljöpartister sitter med i arbetsgruppen, bland annat Miljöpartiets kulturpolitiska talesperson Niclas Malmberg.

I sociala medier, i debattartiklar, överallt skjuter de dessa kontroversiella förslag ifrån sig.

Den miljöpartistiska kulturpolitikern Tomas Melin går så långt som att totalsåga programmet i en debattartikel med rubriken ”Kulturprogrammet kommer att hamna i papperskorgen”.

Men en miljöpartist har ännu inte uttalat sig. Den viktigaste personen av alla i sammanhanget, kulturminister Alice Bah Kuhnke, har inte sagt ett ord.

Det är mycket märkligt, i ett läge när hennes område nu diskuteras mer flitigt än på väldigt länge, dessutom med utgångspunkt i förslag som en arbetsgrupp i hennes eget parti lagt fram.

Så jag uppmanar därför ministern att kliva fram och klargöra:

• Står hon bakom dessa förslag eller åker arbetsgruppens rapport i pappersåtervinningen?
• Är det något av förslagen som jag kritiserar som kan bli regeringspolitik?
• Och om arbetsgruppens arbete nu döms ut, vad kommer i stället?

Sveriges kulturarbetare, och inte minst alla vi som älskar att konsumera kultur i alla dess former, förtjänar ett svar.