De svenska reningsverken har ständigt problem med de 7 000 ton skräp, i stor utsträckning tamponger och i vissa fall till och med dambindor, som svenskarna spolar ner i toaletterna.
Detta trots att nio av tio svenskar egentligen vet att toaletten inte får användas för annat än kiss, bajs och toalettpapper.
Det visar en ny Sifo-undersökning som Svenskt Vatten, VA-verkens branschorganisation, beställt.
Undersökningen gjordes med sikte på Världstoalettdagen, en av FN sanktionerad märkesdag som firas den 19 november varje år. VA-verk runt om i landet uppmärksammar den genom olika aktiviteter.
Men vad som hittills inte uppmärksammats är att en god del av VA-verkens problem egentligen orsakas av en marknadsföring, som under årtionden har sett till att svenska kvinnor inte fått adekvat information om olika mensskydd och deras effekter när det gäller miljö, hälsa och ekonomi.
Den svenska marknaden för mensskydd domineras totalt av SCA – med varumärken som till exempel Libresse – som har förvandlats från att vara en producent av tryckpapper till att nu till 80 procent tillverka hygienprodukter, framförallt bindor och tamponger.
SCA är naturligtvis i sin fulla rätt att i marknadsföringen enbart tala om sina egna produkter. Det gör man emellertid litet väl ohämmat.
Man går till och med så långt att man gör anspråk på att representera ”hållbarhet” och man påstår sig rentav kunna vara med och lösa de djupt allvarliga problem kring mens och mensskydd som drabbar miljontals kvinnor i utvecklingsländerna.
Vad SCA absolut inte vill erkänna är att det finns en typ av mensskydd, som är helt överlägsna bindor och tamponger i alla de tre viktiga avseendena – miljö, hälsa och ekonomi.
Det heter ”menskopp”, ett skydd som varken orsakar infektioner, uttorkade slemhinnor eller miljöproblem och som dessutom är helt överlägset när det gäller ekonomi.
Problemet är, att menskoppar bara tillverkas eller importeras av ungefär ett dussin mycket små företag. De varken säljs eller marknadsförs av någon av de stora detaljhandelskedjorna.
Apoteket började sälja menskoppar för bara några månader sedan (men har sedan i maj flerdubblat sin försäljning).
Och den marknadsbilden innebär, att mot storföretagets mångmiljonresurser för marknadsföring av mensskydd står – ingenting.
Och det är tämligen ohjälpligt. Vi – ungefär ett dussin mycket små företag – säljer en billig produkt, som håller nästan för evigt.
Vår jättekonkurrent har en miljardomsättning, därför att hela den vuxna kvinnliga befolkningen måste köpa deras produkter varje månad, eftersom de inte duger till att återanvända.
Egentligen ligger skulden till detta hos våra myndigheter inom områdena hälsa och miljö (och kanske också hos medierna).
När gick Socialstyrelsen eller Naturvårdsverket ut med information eller rekommendationer när det gäller valet av mensskydd?Eller, för all del, Svenskt Vatten och VA-verken?
Adekvat konsumentupplysning när det gäller mensskydd skulle ha stora effekter.
Fortfarande använder förmodligen bara några få procent av Sveriges kvinnor menskopp (och 90 procent av dessa är nöjda, enligt en undersökning som vi har gjort, och skulle aldrig gå tillbaka till tampong eller binda).
Men enligt en enkätundersökning som ingår i en kandidatuppsats från Lunds universitet använder hela 30 procent av en ung och högutbildad grupp av kvinnor – huvudsakligen studenter – menskopp.
Siffror som visar vikten av information – och desinformation.
En marknadsföring som framgångsrikt framställt valet av mensskydd som bara en fråga om livsstil – har kunnat fortgå därför att mens ända tills rätt nyligen varit ett i debatt och medier tabubelagt ämne.
Men nu tycks det vara slut på det. Mensen har plötsligt blivit omdebatterad, såväl medier som i teaterpjäser.
Så när vi nu äntligen kan tala klartext om mens – låt oss då göra det också när det gäller valet av mensskydd.