PORNOGRAFI Storbritanniens premiärminister David Cameron föreslog i veckan ett förbud mot flera typer av nätporr. En lagstiftning mot pornografi är en möjlig väg även i Sverige – men det som främst begränsar ungas sexualitet idag är inte moralism. Tvärtom är det största problemet den ökade sexualiseringen av kvinnors kroppar. Skolan måste lära ut ett kritiskt förhållningssätt till internet och pornografi. Porr är ingen rättighet, skriver Johanna Granbom, Ung Vänster.

I Storbritannien har det under de senaste dagarna blossat upp en hätsk debatt om nätporr. Förslaget som kommer från premiärminister David Cameron handlar om att införa förbud mot vissa sökord och hinder för porr på offentliga trådlösa nätverk. Argumenten studsar mellan konservativa moralister och porrliberaler.

Debatten visar på en skev verklighetsbild, där avsaknaden av maktperspektiv resulterar i att diskussionen ofta hamnar i ”för eller mot sex”.

Att kunna titta på porr på nätet är ingen rättighet. Samhället har ett ansvar för att skydda kvinnor från en industri som bygger på utnyttjande och exploatering. Lagstiftning och förbud kan vara en väg att gå. Men det är långt ifrån den viktigaste och kan inte lösa grundproblemet – en unken kvinnosyn som inte går att reglera bort genom begränsade söktermer.

Det som i första hand begränsar ungas sexualitet idag är inte moralism. Tvärtom är det största problemet den ökade sexualiseringen, framför allt av kvinnors kroppar. Sexualiseringen får stort utrymme vår vardag, bland annat i reklamen där tjejer väldigt ofta används som objekt för att sälja prylar. Samtidigt som man marknadsför bilar och läsk lär de oss att vi aldrig kan bli tillräckligt smala, solbrända och blonda. Detta blir förstås ännu tydligare i pornografin.

Något av det viktigaste att ha med sig när man pratar om porr är att praktiskt taget all porr är gjord av och för män. En naturlig följd av det är att den skapar och återskapar en absurt skev och ojämlik bild av sex, där kvinnans roll är att bli dominerad och förnedrad, medan mannen är den som har initiativet och ska tillfredsställas.

När skolan misslyckas med att prata om orimliga ideal och sexualitet så hänvisas unga till teve, film och internet för att skaffa information om sex. Inte minst unga killar bygger sin bild av sex på porrfilmer, där gränsöverträdande och manlig dominans står i centrum och definierar vad som är upphetsande.

Samtidigt är även unga tjejers bild av sex starkt påverkad av porren. Tjejer lär sig tidigt att killars sexualitet inte går att kontrollera, och att den egna njutningen inte kommer i första rummet. Att pornografin ser ut så här är inte en slump, den speglar och förstärker tvärtom maktrelationen mellan kvinnor och män.

Skolan måste lära ut ett kritiskt förhållningssätt till media, internet och porr. Att elever får diskutera kring ideal, normer och maktförhållanden och att sexualundervisningen också tar upp pornografi är enormt viktigt. Sexualiseringen av det offentliga rummet och inte minst internet tvingar unga att förhålla sig till budskap om hur de ska se ut och förväntas bete sig i sexuella relationer, och skolan måste kunna ge en annan bild. Den diskussionen kan göra mycket mer än vad ett så kallat familjefilter på nätet kan göra.

Ett annat viktigt verktyg är feministiskt självförsvar, eftersom det ger tjejer utrymme att diskutera gemensamma erfarenheter. Vad som är okej, vad som är bra sex och vad som inte är det. Att tjejer får ett eget rum för att prata om och sätta gränser behövs, speciellt när vi konstant matas med porrens krav om att vara killar till lags.

Medan konservativa moralister och porrliberaler debatterar huruvida barn ska tillåtas att titta på sex, är det viktigt att inte tappa bort maktperspektivet. När porrens vara eller icke vara diskuteras måste vi vara medvetna om att porr och sex inte är samma sak, men att porren målar upp sjuka ideal för både tjejer och killar.

Pornografin speglar och spär på en ojämlik bild av hur sex ska vara, där kvinnors roll uteslutande är att tillfredställa mäns behov.