Idag stängs slutgiltigt den boplats i Malmö där romska EU-medborgare haft sin hemvist.
Det heter avhysning och myndigheten som fattade beslutet var miljöförvaltningen i Malmö. Miljön var ovärdig menade man. Det saknades toaletter, rinnande vatten och avlopp. Det var direkt hälsovådligt att vistas där.
Det är säkert sant. Men frågan är vad som ska göras då, när situationen inte är hållbar?
Vem har ansvaret för de EU-medborgare som i enlighet med den fria rörlighetens regelverk har full rätt att vara i landet?
Enligt socialtjänstlagen är det solklart – det är kommunen. Det är kommunen som ska erbjuda något annat, förhoppningsvis bättre, alternativ. Detta har inte skett i organiserad form. Många saknar nu skydd.
Vi ska inte ha kåkstäder i Sverige, säger en del. Nej, det tycker inte jag heller. Men vi ska möta människor med värdighet och respekt.
Vi ska ha förståelse för den dynamik som ligger bakom besluten att åka till ett annat land för att försöka förbättra sin situation. Vi ska, i vårt välstånd, kunna erbjuda bättre lösningar än gatan.
Romerna utgör Europas största minoritet och har genom tiderna utsatts för förföljelse, förtryck och diskriminering. Som en del av romernas historia i Europa ingår både slaveri och förintelse.
Länderna i Europa har en tradition av att stifta olika former av lagar med syftet att kontrollera och omöjliggöra romernas bofasthet. Deras situation i Europa är inte ett rumänskt eller bulgariskt problem utan ett europeiskt!
Problemet på svenska gator heter inte tiggare utan en djupt rotad antiziganism.
I länder såsom Frankrike, Italien och Sverige har romska EU-medborgare massavisats på sätt som strider mot EU-rätten. I Sverige bör vi inte slå oss för bröstet och peka ut andra länder i EU som de enda med lång historia av antiziganism.
Den svenska polisens register över romer är ett av flera exempel på vår egna svenska tradition av att behandla romer som andra klassens medborgare.
Att Malmö stad inte tar sitt ansvar för de medborgare som vistas i kommunen, och när agerandet samtidigt backas upp av ledarskribenter och politiska företrädare, är det ett tecken i tiden.
Det mörknar. Nationalism och fascism växer i Europa och även i Sverige börjar de repressiva förslagen få fäste.
Igår i Stockholm kommunfullmäktige tyckte en SD-ledamot att de vackra romska kvinnorna skulle erbjuda sig till män i stället för att tigga!
Det är sorgligt att se hur många människors generositet och vilja att välkomna direkt motarbetas av myndigheter och politiker.
När till och med Regeringen uppmanar oss att inte lägga pengar i muggar utan hellre sätta in dem på väletablerade organisationers konton, förminskar det oss som människor.
När det krävs påkostade tv-galor där det organiserade tiggeriet får glamour för att det ska vara giltigt, då har den starkaste kraften, mötet mellan människor, gått förlorat.
Volontärers kraft räcker långt men om den kraften motarbetas av myndigheter och politik föds misstro på bekostnad av de som behöver vår solidaritet mest.