Karen Austin skriver i sin replik på SVT Opinion att den kultur vi ska fokusera på när det gäller massövergreppen som nu skett runt om i Europa inklusive Sverige är manskulturen.

Och det här svaret är verkligen typiskt den sortens feminist hon representerar – de socialistiska feministerna. Att problemet bara är männen.

De har inga problem alls med att relativisera det hedersvåld som finns i Sverige sedan länge till exempel. Standardsvaret är just detta – att kultur är ointressant utan det handlar bara om män generellt. 

Nej, Karen Austin. Detta är inte bara ett mansproblem. Massövergreppen handlar lika mycket om kultur. 

Enligt World Economic Forums Gap Gender Index 2015 hamnade Sverige på en glädjande fjärdeplats av 145 länder. Syrien, varifrån flest människor sökte asyl från i Sverige 2015, kom på plats 143. 

En av frågorna som ställdes i undersökningen var om kvinnor ska ha samma rättigheter som män. Skalan var 1 till 10, där 10 motsvarades av att de ska ha samma rättigheter som män. I Sverige svarade 81 % alternativ 10. I Egypten var siffran 25 % och i Irak 18 %. 

2009 antogs en lag i Afghanistan, där de flesta ensamkommande pojkarna kommer ifrån i Sverige, att män har rätt att tvinga sina fruar (notera pluralis) till sex var fjärde dag. Undantag beviljas bara om fruarna är sjuka eller kommer ta skada.

Kvinnor får bara lämna hemmet utan en man om det är absolut nödvändigt. Döttrar används som handelsvaror i släktfejder. 

Under talibanerna var flickor förbjudna att gå i skolan. Nu är det tillåtet men attentat med att frätande syra kastas, är vanliga. Både mot flickor och kvinnliga lärare.

Det är från denna kultur bland annat pojkarna i Kungsträdgården kom ifrån, som utsatte hundratals flickor för sexuella trakasserier under festivalen We are Stockholm.

Att säga att kultur inte är den dominerande faktorn i de massövergrepp som skett är ett hån mot alla de reformer massa kvinnor under hundra år kämpat för. Steg för steg för att ge oss den fantastiska jämställdhet som vi har i Sverige 2016.

Vi kan inte samtidigt vara bäst i världen på jämställdhet och sedan säga att det inte är någon skillnad mellan länder. 

Sedan finns det skitstövlar bland svenska män också. Som slår och våldtar kvinnor. Inget snack om det. Men som liberal feminist kan jag till skillnad från Austin hålla två tankar i huvudet samtidigt. 

Austin påstår också att jag i min artikel antyder att utländska män är mer brottsbenägna. Det är rent trams. Det står ingenstans i artikeln och är bara ett försök att misstänkliggöra mig för att ha en annan agenda. Återigen ska rasistkortet spelas ut.  

Som feminist kan jag inte stå och se på när ett nytt fenomen, som dessa massövergrepp är enligt såväl svensk som tysk polis, relativiseras och sopas under mattan av socialistiska feminister. 

Övergreppen har två gemensamma nämnare – män med bakgrund i kvinnoförtryckande kulturer. Det måste vi kunna prata om. Och göra något åt. 

Samhället måste unisont kraftigt markera mot massövergreppen. Och det är tydligt att någon form av utbildning av nyanlända måste till för att höja kunskapsnivån om vilken värdegrund vi har här och vilka rättigheter kvinnor har i Sverige. 

De utsatta kvinnorna hjälps inte av kulturrelativism och generell skuldbeläggning av män. Utan av att de män som kommer hit anpassar sig efter vår värdegrund.