Mathias Wåg meddelar på SVT Debatt att Researchgruppen tar avstånd från våld. Det är bra. Men hur ställer han sig till Antifascistisk aktion, där han tidigare var medlem? Afa ser inga problem med att använda våld så länge det passar deras syften. Tar Mathias Wåg och Researchgruppen även avstånd från Afa? undrar Torbjörn Jerlerup och Thabo ‘Muso i en replik.

Mathias Wåg från Researchgruppen tar i en artikel på SVT Debatt avstånd från våld. Det är bra och hedrar honom.

Men det satt långt inne. Vi har frågat Researchgruppen och Wåg många gånger om detta, och det enda svar vi hittills fått var: ”Suck. Stater är våld. Lagar är våld. REVA är våld. Egendom är våld. Gränser är våld. Politik är ingen moralisk fråga”.

Varför tog det så lång tid att få ett svar på en enkel fråga?

Många av Researchgruppens vänner i sociala medier har under de senaste dagarna uttalat stöd till våld. Det är skönt att Researchgruppen inte delar deras syn.

En annan fråga hänger däremot ännu i luften. Tar Researchgruppen och Mathias Wåg avstånd från Antifascistisk Aktion (AFA)?

Frågan är berättigad. En av den här artikelns författare, Torbjörn Jerlerup, har liksom Mathias Wåg och andra, ett förflutet i en extrem sekt. Torbjörn var länge medlem i den högerextrema sekten EAP. Han arbetar nu mot denna grupp offentligt och har gjort det på internationell nivå i flera år, och vet hur viktigt det är att ta avstånd från en extrem grupp som man en gång tillhört.

Man kan inte göra det förflutna ogjort. Men man kan välja en annan väg för framtiden och klart visa att man valt en annan väg i livet.

AFA är, och var, inga gullebarn. Vem minns inte deras affisch inför toppmötet i Göteborg 2001? Då lovade de att vara ”mad and mean” och gå fram som godzillor i Göteborg och krossa allt i sin väg.

Detta har gjort att BRÅ och många experter, bland andra Anna-Lena Lodenius, varnat för vänsterextremismen.

Med tanke på att varken Wåg eller Researchgruppen tidigare ville ta avstånd från våld eller från AFA:s val av metoder reagerade vi, och det är inte konstigt. Man behöver bara ytligt skumma igenom AFA:s litteratur för att förstå att det inte är en kraft man bjuder in till de antirasistiska finrummen.

Här är ett exempel, hämtat från en åtta år gammal ”aktivitetsguide”:

Först och främst bör understrykas att våld är en metod vi väljer att ibland använda oss av. Våldet i sig är inte målet, men vi kan använda våld för att nå våra mål, exempelvis stoppa en nazistdemonstration. Vår militans grundar sig i att vi är beredda att försvara oss själva, våra kamrater och det vi tror på. Militansen innebär också att vi för en kompromisslös kamp, där vi själva bestämmer vad som är rätt och fel.

Först och främst, välj era egna strider. Låt er inte luras in i strider med polis eller nazister där de sätter villkoren, är på hemmaplan och har vapnen.

Hur man bäst slåss finns det många åsikter om, men några välbeprövade grundknep kan ni ta med er:

a. Det är ibland (ofta?) svårt att träffa struphuvud, knän och ögon i ett slagsmål. Satsa på att slå mot ansiktet i stort, solar plexus och, om du slåss mot en kille, kuken…

(…)

c. Få ned personen ni ska slå på marken så fort som möjligt. Det är svårt att försvara sig om man ligger, och det är lätt att sparka utan att själv ta skada om man står upp.

Samma tankar uttryckte Mathias Wåg före ABF-konferensen: Politik har inte med moral att göra, ”vi bestämmer vad som är rätt och fel”. Mathias Wåg skriver nu på SVT Debatt: ”Vi tar avstånd från våld. Det är lätt att säga.” Vi upprepar alltså: Nu när Researchgruppen och Wåg äntligen tagit avstånd från våld, vore det inte annat än passande att de också besvarar den andra fråga vi ställt till dem.

Så vi frågar igen: Tar ni i Researchgruppen, och du Mathias Wåg, avstånd från AFA och de andra autonoma våldsverkarna som anser att våld kan användas som offensiv politisk metod?