”Hellre Hells Angels än flyktingbarn”. Det var rubriken som mötte oss om reaktionerna på ryktet om att ett boende för ensamkommande flyktingungdomar planerades i Saltsjö-Boo i Nacka.

Samtidigt spreds myter och felaktigheter om en grupp vars enda gemensamma nämnare är att de har flytt från situationer så vidriga att ingen av oss som inte upplevt det själva kan fullt ut förstå vad det innebär.

Det är människor det handlar om. Individer. Som var och en har sin egen historia att berätta. Då är det vårt ansvar – ditt ansvar – att faktiskt välja att lyssna.

För vad gör det med en människa som inte tillåts bli en del av detta samhälle?

Vi i Refugees Welcome Stockholm har sedan början av september förra året varit aktiva i det akuta flyktingmottagandet genom vår verksamhet på Stockholms central.

När behovet var som störst i höstas drev vi även ett transitboende för 400 personer per natt i Nobelbergets lokaler i Sickla.

Under de två veckor boendet var öppet gav vi cirka 4 000 transitflyktingar en chans att återhämta sig inför vidare färd mot en oviss men förhoppningsvis god framtid i något av våra grannländer.

Allt drevs ideellt, inte minst med starkt stöd av engagerade och nyfikna nackabor som visade stor handlingskraft och inte har tvekat att hjälpa människor i utsatta situationer.

En helt annan sida än den som nu visas i och med kommunens plan för sociala bostäder i Saltsjö-Boo. Vi vet att bilden av nackaborna som nu sprids inte stämmer.

Nu under våren har vi startat ett integrationsprojekt i Nacka och ett i Vasastan som gemensamt går under namnet Rosa Stationen.

Rosa Stationen är en mötesplats där etablerade och nyanlända svenskar får chans att träffas och knyta kontakter.

Detta sker dels genom ett språkcafé med svenskundervisning och organiserade kulturaktiviteter, dels genom aktiviteter för barn där både etablerade och nyanlända barn kan mötas i leken.

Under vårt arbete det senaste året har vi mött många unga som flytt för sina liv och utan föräldrar rest genom Europa hela vägen till Sverige.

Detta är personer som inte sällan bär på djupa trauman.

De har lämnat allt i ett land de kanske aldrig kan återvända till, de vet inte om de någonsin kommer få se sina föräldrar igen.

De har sett mer än någon människa ska behöva se och de har gjort det innan de ens fyllt 18 år.

Tanken på att våra syskon, barn eller varför inte vi själva i tonåren skulle behöva uppleva detta berör oss starkt.

Vi vet alla hur karaktärsdanande och känsliga dessa år är och hur viktigt det är med trygga vuxna förebilder.

Vi vet också hur viktigt det är med ett samhälle som välkomnar och inger hopp om framtiden, som visar oss hur vi blir goda samhällsmedborgare och inte hamnar i utanförskap.

Vi tror därför att vi etablerade, vuxna svenskar har en otroligt viktig uppgift:

Att försöka fylla i där dessa ungdomar inte får den trygghet och det stöd som varje tonåring och varje barn borde få. Det är en uppgift vi tar på största allvar.

Inte bara vågar vi påstå att vi faktiskt kan göra skillnad, utan vi säger också att vi behöver er hjälp. Just ni som bor nära ungdomarna. Ni kan vara de extra föräldrar, grannar, bekanta som ungdomarna berövats genom sitt orättvisa öde.

Vi vågar påstå att den snabbaste vägen till integration sker i mötet mellan människor, att sluta prata om och istället prata med de människor som flyttat till vårt land.

Verksamheter som Rosa Stationen fungerar som en plattform där alla etablerade svenskar får chansen att välkomna nyanlända till sin nya hemort och därmed också berätta om vad de är stolta över med den svenska kulturen och de värderingar vi står för.

Vi vill inte att någon politisk, religiös eller annan intressegrupp får företräde i att möta och ge sin bild av den svenska kulturen till de nyanlända.

Precis som alla andra svenskar, ska de nyanlända få chans att bilda sig en egen uppfattning om svensk kultur och det svenska samhället, för att själva kunna bli en del av det.

Detta ges de bäst möjlighet till om de får möta ett så brett spektrum av människor som möjligt.

Om vi står starka i vår egen kultur och våra värderingar om öppenhet och jämställdhet behöver vi inte vara rädda för influenser från omvärlden.

Sverige har i alla tider influerats och tagit till sig vanor och seder från andra kulturer – utan att det som är Sverige och våra svenska värderingar har hotats.

Historien är inte slut, utan pågår hela tiden. Vi får aldrig bli så självgoda att vi tror att vi inte har något att lära från andra kulturer.

I dagarna har vi delat ut nästan 400 flygblad med inbjudningar till Rosa Stationen runt det omdebatterade huset i Saltsjö-Boo.

Vi välkomnar grannarna och nackaborna till oss och vill samtidigt uppmana resten av alla etablerade svenskar att skapa liknande mötesplatser – där alla ges möjlighet att ta sitt ansvar som samhällsmedborgare.

Vi har mött fruktansvärda livsöden och stor frustration från våra nya svenskar över att inte få möjligheten påbörja sitt nya liv som bidragande samhällsmedborgare, men vi har också mött lika mycket glöd, tacksamhet och humor.

Vi har berörts starkt av den stora nyfikenheten och motivationen att lära sig svenska och om det svenska samhället som vi har mött från våra gäster.

Vi är övertygade om att det är just dessa möten i det vardagliga som kommer att ge det stöd och den trygghet som ensamkommande ungdomar som flytt från krig behöver.

Vi är lika övertygade om att dessa möten kommer att ge det stöd och den trygghet som möjliga blivande grannar till ett eventuellt flyktingboende i Saltsjö-Boo kan behöva.

Välkomna till integration i praktiken.

Vi lovar att ni får nya vänner.