I dag har några länder öppnat lokalerna i valet till Europaparlamentet. På söndag röstar vi, som ett bland 28 medlemsländer, fram våra folkvalda i världens näst största demokratiska val. Ett val som berör 500 miljoner människor och världens största ekonomi. Detta samtidigt som vår kontinent står inför omfattande utmaningar.

Vi lever fortfarande i sviterna efter krisen. Länderna i södra Europa saknar fortfarande den konkurrenskraft som krävs för att kunna hävda sig i den globala ekonomin.

De behöver reformera såväl sina stater som sin ekonomi i grunden. Annars riskerar kontinenten att spricka i två.

Ryssland har invaderat ett grannland till EU, och annekterat en del av dess territorium. Redan tidigare hade Ryssland invaderat Georgien och uppträtt aggressivt mot ett antal andra länder i vår närhet, inklusive en medlemsstat i EU som Estland.

Till saken hör att invasionen av Ukraina kommer av att landet vill närma sig EU. Kampen för den liberala demokratin är fortsatt intensiv i Europa.

I takt med att det vi en gång kallade tredje världen nu har anammat marknadsekonomin har de kunnat börja utnyttja globaliseringens enorma potential, bekämpat fattigdomen och börjat utvecklas.

Det är bra för alla inblandade men det gör samtidigt att den globala tyngdpunkten förskjuts från Atlanten till Stilla havet, bort från oss. Vilka värderingar kommer att råda i en post-atlantisk värld?

Det är tre centrala frågor för svenskar och för övriga européer, som – möjligen tillsammans med klimatet och hoten mot den fria rörligheten – borde dominera diskussionen, tre dagar före valet.

Vad är det då som dominerar tidningarna i dag?

Jo, en teater i Stockholm har fått en ny chef, och några av centralfigurerna i det kulturindustriella komplexet är missnöjda med utnämningen.

Så illustrerar eliten hur den lever i en bubbla, en partikulär värld där den egna privata upplevelsen, nätverksskvallret och relationerna mellan människor som ingår i bubblan får orimligt stor uppmärksamhet.

I Expressen skriver teaterchefen Martina Montelius om sina egna tankar om att Lars Norén är kär i den nyutnämnda chefens hustru, och om hur dennas underliv doftar.

Tack, men jag är inte intresserad.

I Dagens Nyheter berättar skådespelerskan Marie Göranzon att hon är i chock, och att hon är så ledsen över beslutet att hon gråter.

Aftonbladet kör samma story som en av dagens huvudnyheter, långt innan man kommer till något om valet.

Medan jag skriver detta pågår det i Sveriges Radios P1 en kvalificerad slutdebatt mellan partiernas toppkandidater i valet till Europaparlamentet.

Det är långt mer intressant och viktigare än tårar och könsdoft hos några medlemmar av Stockholms teaterelit.