Jag beundrar miljöminister Åsa Romson (MP) ibland. Hon har en förmåga att övertyga sig själv om att hon gör rätt, oavsett hur många som kritiserar henne.
Beslutet om att tillåta biltillverkare att överskrida utsläppsgränser för farliga gaser har kritiserats av otroligt många.
Vice ordförande för socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet, Kathleen Van Brempt, kallade beslutet för ”skandal”.
Liberalernas miljötalesman i EU-parlamentet sade att det var ”föraktligt”.
Organisationen Greenpeace undrade om ”ministrarna levde på en annan planet”. Miljöorganisationen ClientEarth talar om ett ”chockerande cyniskt beslut”.
Danska borgerliga miljöministern önskade sig tuffare tag.
Europaparlamentarikern Catherine Bearder (LibDem), en av förhandlarna på luftkvalitetsdirektivet, tyckte att det var ”skamligt”.
Även de gröna i EU-parlamentet kallade beslutet för ”upprörande”, ”skandalöst och cyniskt”.
Ändå tycker Romson att hon gjorde rätt. Och avfärdar min kritik genom att kalla det för att ”ta till brösttonerna” på SVT Opinion.
Jag är uppriktigt häpen över att en svensk minister kan bete sig så. Menar Romson (MP) att vi alla ”vevar” och ”tar till brösttonerna”?
Nej, miljöminister Åsa Romson (MP), låt oss få ordning på fakta. Sverige röstade inte för att ”skärpa kraven”.
Så kan man bara i en Orwellsk värld beskriva beslutet. I verkligheten röstade man för att urvattna de utsläppskrav som EU-kommissionen föreslog.
Nej, det var ingen ”kompromiss” som alla kom överens om. Nederländerna röstade emot. Varför gjorde inte Sverige det? Varför röstade Sveriges miljöminister för att urvattna krav på farliga utsläpp?
Inte heller röstade Sverige för att ”beslutet snabbt skulle komma på plats”.
EU-parlamentet beslutade redan 2006 att man ville se tester baserade på verkligheten men bilindustrin från Frankrike, Tyskland och Italien, har lyckas fördröja beslutet hela vägen fram till 2017.
Nu gick Romson dem till mötes. Varför?
Romson säger, alldeles riktigt, att bilar släpper ut mer farliga gaser vid verklig körning än vid tester i labbet. Men Romson manipulerar och förtiger andra väsentliga fakta.
För det första att skillnaden är mycket större. Inte 4-5 gånger, som Romson skriver. Utan i genomsnitt 7 gånger.
För det andra förtiger Romson att det faktiskt finns bilar som inte överskrider tillåtna gränser. Som släpper ut mindre än de tillåtna gränsvärdena – även vid verklig körning.
Några av de bilar som tillverkas i Sverige är sådana. Inte alla men många klarar kraven utmärkt och släpper ut mindre än tillåtet, även vid körning. Så varför vill Romson nu att de ska konkurrera i samma kategori som bilar som släpper ut 27 gånger mer?
Romson har böjt sig för fransk, tysk och italiensk bilindustri. Därmed har Sveriges miljöminister skadat både klimatet och folkhälsan, liksom svensk bilindustri som har investerat i att lösa problemet.
Romson tycker att detta inte är något att orda om och avfärdar den massiva kritiken som ”vevande”.
Då är frågan om miljöminister Romson har det omdöme som en svensk minister förväntas ha.