Siewert  är död. Jag nåddes av budet tidigt imorse av en nära släkting till honom som ringer.

Har vetat en längre tid att han är svårt sjuk. I november fick jag hoppa in och ersätta Siewert som debattledare i Västerås. Redan då hade cancern sitt grepp om honom. 

”Jag orkar helt enkelt inte”, sa Siewert då.

Då förstod jag att det var riktigt illa. Det var nämligen ord jag aldrig hört honom yppa innan dess. Han var en urkraft. En cirkushäst som aldrig ställde in!

Siewert kunde man lita på. Han var alltid på hugget. Han var ofta upprörd, förbannad eller ilsken över nåt han hört, sett eller läst. Hans starka engagemang var hans adelsmärke.

På gott och ont drev han sina frågor. Ofta hade han en riktig känsla för vad som engagerade svenska folket. Ibland gick han för långt, men han var alltid villig att ifrågasätta det han gjort.

Jag jobbade med Siewert för mer än 30 år sen och jag var med som ”flygande reporter” i det berömda ”Svar Direkt-programmet” från 1984 när Siewert ondgjorde sig över hårdrockbandet W.A.S.P. och mosade den stackars 23-åriga popjournalisten Anders Tengner.

Jag minns att jag sände från ett café i Alingsås och skulle låta cafégästerna ställa frågor.

Och ingen av dem hade naturligtvis hört talas om W.A.S. P. och knappast hårdrock heller, men såvitt jag minns blev dom under programmets gång alltmer upprörda över… ja säg det?!

Det programmet var inte nåt av Siewerts största ögonblick som programledare.

Men han hade en närmast magisk förmåga att engagera tittarna.

Ingen var oberörd av Siewert och hans näsa för att debattera det som också var, för att använda ett begrepp som då inte var uppfunnet, icke politiskt korrekta ämnen, tror jag gjorde honom till en stark fyr i folkhemmet.

Aborter, Israel, narkotika, religion och så då hårdrock var ämnen som han gärna återkom till och detta retade naturligtvis upp dåtidens PK-elit.

Han tillhörde aldrig den eliten och det var han noga med att poängtera och jag tror mig veta att han älskade att vara om inte hatad så åtminstone illa sedd av detta etablissemang.

Siewert älskade som sagt att stå i centrum och han älskade att vara i TV. Jag minns från tiden med Svar Direkt när vi i redaktionen diskuterade hur mycket tid ”den flygande reportern” skulle få för sina frågor. Jag argumenterade ju för att mycket tid till ”folket” ute i landet, men Siewert sa bestämt:

”Nej då mister vi studiokänslan, förstår du!”

Då viskade den legendariske producenten Dag Stålsjö i mitt öra:

”Ja, och Siewert vill ju va i rutan själv hela tiden!”

Vi skrattade gott åt den här historien Siewert och jag, och vi blev med åren goda vänner och umgicks en del privat. Jag talade med Siewert i telefon så sent som fredagen den 13 (!) januari.

”Nedräkningen har börjat, sa han då med hes röst.”

Men han var trygg och harmonisk och inte rädd för att dö.

Siewerts storhet som programledare och TV-personlighet var hans längtan och kärleken till det offentliga. Han älskade verkligen att vara i TV! Och det syntes lång väg.

Han var dessutom en skicklig yrkesman och ett proffs som programledare. Han plöjde också ny mark i TV och var en banbrytare med sin tuffa stil som debattledare. Ingen av oss som kommit efter Siewert har kommit i närheten av hans storhet.

Det blir tomt och tyst efter Siewert, men han sitter säkert i sin himmel och har full koll på oss.

Och känner jag honom rätt har han säkert ett och annat att säga om det vi gör också.