Kulturhuset i Stockholm visar just nu en stor utställning med satirkonstnären Lars Hillersberg. Ambitionen är att visa hela hans gärning – men trots det utelämnas en viktig detalj: Hillersbergs antisemitiska satirteckningar. Bilderna, där judar framställs som kroknästa, makthungriga mördare, kan ”väcka anstöt” enligt Kulturhuset. Vad som verkligen väcker anstöt är att en av landets främsta kulturinstitutioner tiger om Lars Hillersbergs antisemitism, skriver Henry Bronett.

Läser Henrik Bachners utmärkta artikel i DN 24 juni 2013 Kulturhuset slätar över antisemitism, som om Kulturhuset i Stockholms utställning av Lars Hillersberg.

Så här skriver Kulturhuset stolt om sin utställning: ”Vi presenterar den första retrospektiva utställningen efter Lars Hillersbergs (1937–2004) bortgång, med ambitionen att visa hela hans konstnärskap. Det blir tillfälle att fundera både över de bildstormar som Lars Hillersberg väckte på sin tid och över hur genren politisk satir har utvecklats från 60-talet fram till idag.”

Kulturhuset i Stockholm säger sig ha ambitionen att vilja visa hela Hillersbergs konstnärskap. Samtidigt väljer man att göra ett rätt iögonfallande undantag för hans antisemitiska alster eftersom de, enligt utställningens curator Andreas Berg i SvD, ”kan väcka anstöt”.

Om Kulturhuset har ambitionen att visa hela Lars Hillersbergs gärning, varför visas då inte hela? Varför väljer Kulturhuset bort just denna del? Vad menar utställningscuratorn med att just de dussintal antisemitiska nidbilder som Hillersberg skapat skulle väcka anstöt?

För den som ser dessa teckningar – vilket besökare på Kulturhusets utställning alltså inte får göra – är det uppenbart att de är just antisemitiska. Judar avtecknas som kroknästa, tjockläppade varelser, girigt och makthungrigt stjälande pengar och mördande sina offer, se gärna exempel i DN:s artikel.

Det är en tradition i sann antisemitisk anda, och Lars Hillersberg representerar den på ett utmärkt och vidrigt sätt. Att just denna del av hans konstnärskap väljs bort från en retrospektiv som har ambitionen att visa helheten är ytterst märkligt.

Anser Kulturhuset det vara en oväsentlig del i Hillersbergs gärning? Är det ofint att nämna för dagens kulturpublik att Lars Hillersberg hetsade mot judar? Eller att berätta om hans stöd till antisemitiska Radio Islam och Achmed Rami? Tjänar verkligen historieskrivningen på att vi tiger om sådant – bara för att de antisemitiska bilderna, med curatorn Andreas Bergs ord, kan väcka ”anstöt”?

Med samma fruktansvärt haltande logik var det alltså anstötligt att, som skedde under Richard Wagners 200-årsjubileum, lyfta fram och undervisa samtiden om det faktum att den tyske mästerkompositören också var en utstuderad antisemit – en judehatare av rang som samtidigt skrev fantastisk musik.

Varför är det så svårt att acceptera att högt begåvade, intelligenta personer också i vårt land kan vara och i vissa fall är antisemiter? Vi skriver 2013, vi lever i ett fritt, demokratiskt land – och Kulturhuset säger sig inte vilja väcka anstöt. Sådana uttalande passar bättre i länder där människor inte får tala och tänka fritt. Skäms!

Det som verkligen väcker anstöt är att Kulturhusets sopar Lars Hillersbergs antisemitism under mattan. Som en av landets främsta kulturinstitutioner borde de visa helheten av ett konstnärskap – inte tillstyrka en förskönad bild av verkligheten.