Hur kan det komma sig att en organisation i Afrika med tusentals ärenden på sitt bord arbetar hårdare för en svensk medborgare än vad en svensk åklagare gör? Jag ställer mig frågan efter två besked om Dawit Isaaks fall på sistone.
I juli bestämde sig den svenska åklagaren för inte ta sig an Dawit Isaaks fall trots en polisanmälan. För hon tror att Eritrea inte kommer att hjälpa till med utredningen.
Desto mer glädjande är då ett besked vi precis fått från den Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter. Den går vidare med Dawit Isaaks sak trots att Eritrea protesterar.
Kommissionen övervakar att den afrikanska människorättsstadgan följs i Afrikanska unionen. I Reportrar utan gränsers arbete för Dawit har jag själv varit med på kommissionsmöten i Angola och Gambia. Människorättskämpar från hela kontinenten samlas.
Många av dem arbetar under svåra omständigheter. Inte sällan är arbetet farligt. Det är hoppingivande att se. Kontrasten mot den svenska åklagarens agerande är skärande.
De tre juristerna Jesús Alcalá, Percy Bratt och Prisca Orsonneau polisanmälde i somras ledare från Eritrea för brott mot Dawit Isaak, bland annat tortyr och brott mot mänskligheten.
Men åklagaren lade ner utredningen efter några dagar. Hon anser inte att brott går att utreda eftersom Eritrea inte lär samarbeta.
Hennes beslut har fått tung kritik, bland annat från anhöriga till Raoul Wallenberg. Den familjen vet vad det vill säga när svenska myndigheter blundar istället för att söka klarhet och rättvisa. I ett annat inlägg säger förre överåklagaren Sven-Erik Alhem att åklagaren borde tro mindre och utreda mer.
De tre juristerna kommer att begära att nedläggningsbeslutet överprövas. Det är bra.
Sedan ett par år driver de också Dawit Isaaks fall i Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter (achpr.org).
Eritrea vill inte att ärendet tas upp. Kommissionen kräver en förklaring och Eritrea svarar. Det är värt en utviking. De tre juristerna vände sig 2011 till Eritreas Högsta domstol. De skickade en så kallad Habeas corpusinlaga dit. Habeas corpus är en gammal juridisk princip som tillämpas ibland annat Eritrea.
Det innebär att en domare avgör om en fånge får sitta inlåst. Det är alltså inget brottmål. Domaren avgör enbart frågan om fängslandet är lagligt. Men den eritreanska domstolen vill inte ens låtsas om att den fått inlagan. Därför gick juristerna till Kommissionen.
Där har Eritrea dels sagt att det inte kommit in någon skrivelse, dels att den ändå inte tillkommit på rätt sätt. Ologiskt, men deras argument går inte att tolka på annat sätt. Kommissionen avvisar också Eritreas protester. Det är det besked vi nu fått.
Så här flyttar Kommissionen fram människorättens gränser. Den använder de instrument den har.
Den svenska åklagaren däremot väljer att enbart se svårigheter, inga möjligheter och lägger ner utredningen. Hon ignorerar avsikten bakom den nya lag riksdagen antog i maj, Lagen om brott mot mänskligheten.
Mycket av det som finns i den lagen var brottsligt redan förut. Men genom beslutet visar riksdagen tydligt att sådana brott kan utredas i Sverige oavsett var de begåtts och av vem.
Riksdagen fattar inte beslut för ros skull. Den vill något. Då bör en svensk kammaråklagare lyssna.
Åklagarens agerande skadar Dawit. Det hotar hans liv. Och det försvagar samtidigt den globala utvecklingen av människorätten.
Som svensk vill man skämmas.