Men varför ska radioprogrammet Sommar finnas? När Tage Danielsson ledde verksamheten var svaret självklart: de vanliga radioarbetarna skulle få semester. På kuppen kunde ohörda röster komma till tals i ett banbrytande program.
Vad som har hänt sedan dess är att Sommar i P1 har blivit det främsta av fina och anrika radioprogram. Sommars ständiga projektledare Bibi Rödöö har vårdat och förnyat Sommars varumärke på ett briljant sätt. Många i medie- och makteliten jämför medverkan i programmet med att bli adlade. Sveriges Radios projektledare berättar i intervjuer om deltagarnas ångest inför Det Stora Uppdraget.
Bibi Rödöö raljerar också om alla dumhuvuden som hör av sig till redaktionen och föreslår sig själva. Ungefär lika smart som att knacka på Riddarhusets dörr och be om att bli adlad.
Att göra ett framgångsrikt sommarprat är en vattendelare när det kommer till karriär i offentligheten. Lyckas du haglar bokkontrakten in redan under sista sändningskvarten. Det finaste uppdraget har min vän Mustafa Can fått – nämligen att göra det sista programmet för säsongen. Den uppgiften var tidigare vikt åt tv-producenten Lars Ulvenstam, numera dumpad efter 22 program. Sedan länge är Sommar i P1 det som skiljer A-kändisar från B-kändisar.
I samband med att årets sommarpratare presenterades passade en av de nyadlade på att såga sina kollegor och Sommars projektledare. PR-geniet och konstnären Karin “Kakan” Hermansson trivdes inte på den direktsända presskonferensen med blommor i håret.
– Jag är chockad över hur sjukt ”svenskt” det var. Jag tycker att det kändes lite nationalistiskt med kransarna i håret, sa hon i SVT:s direktsändning enligt citat i Aftonbladet.
Kakan sparade inte på krutet när hon fick en mikrofon framför munnen:
– Jag tycker att det är märkligt att Sveriges Radio som är en demokratisk instans väljer att ta med så få rasifierade personer. Det speglar en bild av vem som anses vara intressant och vems historia som anses vara intressant.
I går i ETC fortsatte Kakan Hermansson debatten och hade viss förståelse för kritikvågen mot henne:
– Jag håller med om att det är ett problem att jag som vit bestämmer vad den här gruppen ska betecknas som. Men jag måste få kritisera hur det ser ut. Det handlar inte om att jag vill göra rasifierade till främlingar. Jag vill se och höra den gruppens historia, säger hon
Sommar är alltså inte bara ett program som adlar mediekändisar, atleter, artister och enstaka näringslivsprofiler. Det är också ett program som ska ge en bild av Sverige 2014. Enligt Hermansson är det för få “rasifierade” personer. Jag håller inte med. När det gäller personer med öppet sinne och lagom liberala vänsteråsikter hittar jag många röster.
Det är när jag tittar på den andra axeln av den politiska skalan som jag ser ett svart hål. Var finns de konservativa och de som tycker att Sveriges öppenhet mot omvärlden är för stor? Enkelt uttryckt: Var finns Sverigedemokraterna? I senaste EU-valet fick SD knappt 10 procent.
Om Sommars uppgift är att spegla och berätta relevanta historier från dagens Sverige borde exempelvis Dispatch Internationals chefredaktör Ingrid Carlqvist eller Avpixlats ansvarige utgivare Mats Dagerlind få prata. Hur långt deras åsikter än står från mina, representerar de och Sverigedemokraterna en tiondel av Sveriges befolkning enligt opinionsundersökningarna.
Jag tror att samhällsdebatten skulle må bra av att även personer med dessa åsikter kom fram i ett forum som Sommar. Speciellt om programmets uppgift är att spegla hela Sverige år 2014. Ur denna aspekt är till exempel SVT och Skavlans redaktion betydligt modigare än Sveriges Radios flaggskepp i sommar.
Utmärkande för riktigt modiga människor är att de vågar ta risker och utmanar den rådande ordningen. Dessvärre förs Tage Danielssons banbrytande arv inte vidare av Sommars redaktion.