En vårdag förra året vandrade jag bland de tusentals gravarna i Potocari i nordöstra Bosnien-Hercegovina. Platsen är både minnescenter och begravningsplats efter folkmordet i Srebrenica i juli 1995.

Under ledning av den bosnienserbiske generalen Ratko Mladić mördades runt 8 000 bosnien-muslimska pojkar och män under några få dagar.

Den 11 juli varje år infaller den internationella minnesdagen för Srebrenica (fastställd genom en EU-resolution 2009) och då begravs ytterligare offer som fortfarande hittas i någon av områdets alla massgravar.

Under min vandring slogs jag av att maskrosorna reste sig gula och stolta, likt en av färgerna i Bosnien-Hercegovinas flagga.

Maskrosorna var vackra i allt det hemska, och fick mig att funderar över varför människor om och om igen utsätter varandra för ofattbara övergrepp.

Ofta inleds det med fördomar.

Hédi Fried, som överlevde Förintelsen, liknar framväxten av fördomar vid sandkorn. ”Sandkorn läggs till sandkorn, och innan man vet ordet av ligger det en sandhög framför en.”

Fördomarna kan späs på med propaganda och rasism. Till detta kommer en form av farlig nationalism, enkla budskap med hotfulla övertoner, påeldad av makthavare.

Vad har då detta med mitt yrke som lärare i SO-ämnena att göra?

Enligt läroplanen för grundskolan, Lgr11, ska historia för skolåren 7-9 bland annat behandla ”nationalism och olika former av demokrati och diktatur i Europa och andra delar av världen.”

Vi inom lärarkåren har också ett viktigt samhällsansvar genom vårt demokratiuppdrag, som även det styrs av läroplanen.

Vi ska ge eleverna förmåga och kunskaper att problematisera vad exempelvis nationalism kan stå för i olika sammanhang.

En annan skrivning från läroplanen: ”Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.”

Nationalismen tar sig ständigt nya uttryck och inför mina elever brukar jag dra en gräns mellan sund och osund nationalism.

En sund nationalism har vi sett exempel på nyligen, när vi i Sverige förenades i våra fina fotbollsframgångar!

Men i dag finns också starka och osunda nationalistiska tongångar på flera håll i världen. Från osund nationalism är övergången till rasism inte lång. Även i vårt land ser vi partier som använder nationalism för att skapa främlingsfientlighet, varifrån steget till rasism är hårfint.

Det är en mycket viktig uppgift att få eleverna att tänka kritiskt runt ”enkla lösningar” som en del politiska strömningar vill sälja in.

När en grupp elever från Trollhättan varje höst besöker Auschwitz med mig blir en självklar del av förberedelserna att problematisera nationalismen. Jag tvekar exempelvis inte att belysa den väg som Polens högernationalistiska regeringsparti är inne på; en väg som spelar den osunda nationalismen i händerna.

Denna blågula fotbollssommar är jag stolt över att Sverige gav de bosniska flyktingarna skydd under 1990-talet, ty enligt läroplanen ska vi lärare förmedla värden som solidaritet med de utsatta och svaga.

Vi får också tro att maskrosorna fortsätter resa sig stolta på fälten runt Srebrenica precis som de bosniska flyktingarna gjort i Sverige.

Med tanke på utvecklingen i världen har det aldrig varit så viktigt för oss lärare att gå till jobbet som nu!