I veckan blev en 27-årig kvinna, Farkhunda, lynchad av en mobb i Kabul, anklagad för att ha bränt ett exemplar av Koranen. Farkhunda torterades till döds i ett extremt brutalt och utdraget förlopp inför ögonen på hundratalet åskådare. Polis fanns på plats men ingrep inte.
Omedelbart efter dådet uttalade ett antal myndighetspersoner sitt stöd för männen – detta var ett rättmätigt straff om kvinnan hade bränt Koranen ansåg de. Ayaz Niazi, en inflytelserik mulla, sa att männen inte skulle straffas, de hade bara gjort sin plikt.
Samma dag regerade afghanska kvinnoaktivister och företrädare för civilsamhället starkt mot mordet och krävde att gärningsmännen och polisen som underlåtit att gripa in skulle straffas.
Aktivisterna krävde även att de myndighetspersoner som uttalat stöd för mördarna skulle lämna sina uppdrag. Kvinnors Nätverk har sedan många år en tät och kontinuerlig kontakt med progressiva kvinnoaktivister i Afghanistan.
Nätverket har gjort många resor till Afghanistan som en del i föreningens internationella solidaritets- och erfarenhetsutbyte.
Efter våra resor har vi framfört kritik till biståndsmyndigheten SIDA och Svenska Afghanistankommittén (SAK) för bristande genusperspektiv i biståndsarbetet och för att kompromissa om kvinnors rättigheter.
Vid SIDA:s aktörsmöte om resultatförslag för Sveriges utvecklingssamarbete med Afghanistan passade vi på att lyfta fram erfarenheter från resorna till landet.
Det som framkom på mötet gav oss en bild av att det förekommer en inställning till arbetet med kvinnors rättigheter som handlar om att kompromissa och att försöka upprätthålla en orimlig neutralitet gentemot de krafter som verkar åt motsatt håll.
De svar vi fått från SIDA och SAK på vår kritik har bland annat varit att det är en fin balansgång att arbeta med jämställdhet och kvinnors rättigheter i ett land som Afghanistan.
I SAK:s svar skriver de att de stödjer kvinnoorganisationer som för dialog med mullor om mäns våld mot kvinnor, att man startat skolor för att flickor ska kunna få utbildning och att man utbildar kvinnliga lärare.
I våra undersökningar har det dock framkommit flera fall där skolledningen och en stor andel av lärarna i skolorna har ledande funktioner i fundamentalistiska grupper som sprider konservativa och patriarkala värderingar.
De kvinnoorganisationer vi har kontakt med i landet ställer sig kritiska till dessa skolor som finansieras med svenska biståndspengar.
Både de afghanska kvinnoorganisationerna och Kvinnors Nätverk anser att Sverige har en alldeles för undfallande hållning när det gäller kvinnors rättigheter i Afghanistan.
Tillsammans med de afghanska kvinnoaktivisterna efterlyser vi en modigare och mer progressiv inriktning från Sverige i arbetet för kvinnors mänskliga rättigheter i Afghanistan.
Vi anser inte att dialog med konservativa och patriarkala krafter är en framkomlig väg i kampen för kvinnors rättigheter, utan att man istället aktivt bör stödja den progressiva kvinnokampen som finns i landet.
Farkhundas kista bars vid begravningen fram av kvinnorättsaktivister – en stark protest i det patriarkala afghanska samhället – samtidigt som de hundratals närvarande vid begravningen ropade slagord som ”Vi vill ha rättvisa”.
Farkhundas begravning besöktes av Ayaz Niazi, mullan som rättfärdigat männens agerande vid det brutala mordet. Niazi mötte ett massivt motstånd från människorna vid begravningen och slängdes bokstavligen ut därifrån.
Niazi och andra myndighetspersoner har därefter tagit tillbaka sitt uttalande och stöd till männen, fördömt mordet och bett folket om ursäkt. Inte som resultatet av en dialog, utan efter folkets starka protester.
Vi välkomnar Sveriges nya hållning till försvar för mänskliga rättigheter i Saudiarabien och efterlyser nu även en översyn av de svenska insatserna i Afghanistan.
Istället för att förhandla med mullor och kompromissa om kvinnors rättigheter vill vi att Sverige ger stöd till de progressiva krafterna, till kvinnoaktivisterna som bar Farhundas kista, till de som varje dag riskerar livet i kampen för kvinnors mänskliga rättigheter.
Afghanska kvinnoaktivister vädjar nu ännu en gång till omvärlden om stöd i sin kamp för kvinnors mänskliga rättigheter i landet.
Lämna dem inte ensamma i den kampen!