För den som blir utsatt för kränkande särbehandling, trakasserier och mobbning är det självklart att tro att samhället är på ens sida – att ansvar kan utkrävas och att övergrepp inte accepteras. Men så är inte alltid fallet.
Vi har nämligen ett hål i lagstiftningen som innebär att en utsatt kan hamna i en total maktlöshet.
LISTA: Så vet du om konflikten på jobbet är mobbning
Närmare en halv miljon arbetande personer i Sverige känner sig varje år socialt utsatta på jobbet. Alla dessa är inte utsatta för allvarlig mobbning, men åtminstone för sådant som riskerar utvecklas till mobbning, till exempel kränkningar och olika slags trakasserier.
Om sådant leder till en situation där den utsatte har svårt att försvara sig och känner sig maktlös kallas det mobbning.
I Sverige får närmare 25 000 personer hälsoproblem av detta och 10 000 blir långtidssjukskrivna – varje år. Och än värre, troligen har hundratals självmord varje år att göra med mobbning på jobbet.
Vi talar helt enkelt om ett av våra dödligaste och mest kostsamma arbetsmiljöproblem.
I Sverige hanteras detta som en arbetsmiljöfråga. Arbetsgivaren har ansvar för att se till att arbetsmiljön inte är skadlig, vilket innebär att kränkningar, trakasserier och mobbning inte får förekomma.
Den utsatte ska alltså vända sig till sin arbetsgivare och informera om vad som händer på arbetsplatsen. Sen ska cheferna se till att problemen upphör, gärna i samarbete med facket och ibland med hjälp av företagshälsovården. Detta låter bra, men ofta fungerar det inte.
Det kan finnas många skäl till det, till exempel att chefer eller fackliga representanter själva agerar olämpligt. Systemet bygger helt enkelt på att alla parter vill sköta frågorna på ett bra sätt och gärna i ett gott samarbete, vilket tyvärr är naivt.
Det finns alltför många exempel där parterna känner sig hotade och utpekade och därför inte vill ha en bra lösning utan istället gör allt för att tysta ned och stöta ut den som rapporterar problem.
För den utsatte leder det till ett kraftigt underläge där risken för ohälsa är mycket stor.
Många tror att Arbetsmiljöverket har makt och rätt att ställa krav på en arbetsgivare i sådana fall. Men tyvärr har våra politiker inte gett Arbetsmiljöverket ett sådant uppdrag.
Deras uppdrag handlar endast om att undersöka om en arbetsgivare har ett bra arbetsmiljösystem med policy och rutiner, inte hur en arbetsgivare faktiskt använder systemet när en person är utsatt. För den drabbade innebär detta en total maktlöshet.
För om inte arbetsgivaren tar sitt ansvar utan istället stöter ut så finns ingen instans med makt och rätt att undersöka vad som hänt, och med makt och rätt att utkräva ansvar.
Detta är märkligt, för inom andra näraliggande områden har samhället sett till att detta skydd finns. För den som utsätts för mobbning i skolan så finns Barn- och elevombudet och för den som utsätts för sexuella trakasserier eller diskriminering så finns Diskrimineringsombudsmannen.
Dessa har i uppdrag att undersöka hur en utsatt person blir hanterad, men när det handlar om mobbning på jobbet så saknas detta. Konsekvensen blir en dubbel maktlöshet där den utsatte sviks av både arbetsgivaren och samhället, med svår ohälsa som följd.
Torsdag 16 mars börjar teveserien Morgans Mission 2 som handlar om mobbning på jobbet.
Låt programmet vara en väckarklocka om denna viktiga fråga som orsakar så mycket ohälsa. För nu är det dags att våra politiker täpper till hålet lagstiftningen – allt annat är oacceptabelt.
