Misstanken om en gräddfil till ett hyreskontrakt, vilken uppkommit avseende den lägenhet som Sveriges utrikesminister fått hyra genom fackförbundet Kommunal, är utifrån korruptionsaspekten både allvarlig och ovanlig.
Varje gång det lyfts en fråga där statsråds objektivitet på något sätt kan ifrågasättas finns risken att allmänhetens tilltro till det demokratiska system som Sverige bygger på naggas i kanterna.
Det tar tid att bygga förtroende och tilltro är inget som någon får utan att göra sig förtjänt av det. För att tilltron ska bestå krävs en tydlig spelplan. Regler som är lika för alla och som efterlevs och följs upp.
Det krävs också att beslut som fattas är transparenta och förenliga med reglerna.
Det ska inte vara olika möjlighet att spela spelet för olika intressenter. Någon ska inte kunna gå förbi en kö bara för att de har en viss position, eller en viss relation till en beslutsfattare.
Politiker och politiska beslut ska inte vara till salu.
Det finns flera dimensioner i diskussionen avseende den nu aktuella lägenhetsaffären.
I och med att åklagaren inlett en förundersökning om misstänkt muta är det inte längre bara en etisk diskussion.
Nu har har även en företrädare för det svenska rättsystemet gjort bedömningen att det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats.
Förundersökningar om mutbrott avseende statsråd är inte unikt utan har inletts vid några tidigare tillfällen, men inget av de ärenden som behandlats i närtid har lett till att åtal väckts eller till att någon dömts.
Det är både en potentiell misstänkt givare och en potentiell misstänkt mottagare som kommer att utredas. Det kan också vara så att det finns andra parter som främjat en handling eller bidragit till att genomföra beslut vilka kan komma att bli föremål för åklagarens granskning.
I fokus är inte bara en utrikesminister, och vad som kan ses som misstänkt vänskapskorruption i relation till kommunals representant, utan också hur situationen såg ut hos kommunal vid det aktuella tillfälllet. Vilka interna regler som fanns på plats och om de efterlevts.
I den näringslivskod som Institutet Mot Mutor förvaltar finns tydliga regler för vad som gäller för förmåner som riktas till de som utövar myndighet. Näringslivskoden har sin bas i mutlagstiftningen men är strängare skriven med utgångspunkt i att den som följer koden aldrig ska behöva hamna i situationen där denna kan misstänkas för att erbjuda en muta.
Tanken är att de tydliga reglerna ska kunna skapa förutsättningar som är schyssta för alla spelare. Alla aktörer ska veta vad de har att förhålla sig till.
Enligt koden är det förbjudet att lämna en förmån till den som utövar myndighet.
Huruvida det rör sig om en muta i rättslig mening i det aktuella fallet får den förundersökning som åklagarna på Riksenheten mot Korruption bedriver visa.
Vad som kan konstateras är att det redan nu finns regler till hjälp för hur vi ska tänka och agera i relation till politiker för att inte försätta oss i siutationen där en misstanke om mutbrott kan uppkomma.
Reglerna är inte svåra att följa.
Mutbrott eller inte, Näringslivskoden finns som en hjälp för att frågan inte ska behöva uppkomma.