ABORTRÄTTIGHETER 2010 antog Europarådet en resolution som slår fast att ingen vårdpersonal mot sitt samvete kan tvingas medverka till att utsläcka liv i dess början eller slutskede. I Norge har rätten till samvetsfrihet gällt i mer än 30 år. Att Sverige inte respekterar detta är en av punkterna som tas upp i det officiella klagomål vi lämnat in mot svenska staten. Det är hög tid att uppgradera människovärdet från livets början till dess slutskede. Det skriver Ruth Nordström, vd Provita, samt EU-juristen Roger Kiska i en replik till Ulrika Karlsson (M).
Moderata riksdagsledamoten Ulrika Karlsson omnämner i en debattartikel på SVT Debatt vår anmälan mot Sverige till Europarådet gällande bland annat rätten till samvetsfrihet och barn som överlever sena aborter.
Att Karlsson sedan tillskriver Provita och Alliance Defending Freedom och liknande organisationer förtjänsten att ha initierat Europarådets resolution 1763 som garanterar all vårdpersonal rätten till samvetsfrihet, är i och för sig mycket hedrande.
På europeisk nivå är man dock väl medveten om att denna resolution från början initierades av svenska riksdagsledamoten Carina Hägg (S), för att få Europarådet att inskränka rätten till samvetsfrihet. Men när resolutionen skulle röstas igenom i Europarådet blev resultatet det rakt motsatta. Hösten 2010 antogs den resolution som slår fast att ingen vårdpersonal kan tvingas medverka till utsläckande av liv i dess början eller slutskede, mot sitt samvete.
Att Sverige inte respekterar Europarådets resolution om samvetsfrihet är en av punkterna som tas upp i ett officiellt klagomål mot den svenska staten i Europarådets kommitté för sociala rättigheter – bland annat av stiftelsen Provita, som arbetar för att främja mänskliga rättigheter och ett starkare människovärde.
I anmälan mot Sverige tas nio punkter upp:
1. Sverige har misslyckats att införa ett heltäckande och tydligt juridiskt ramverk för hur rätten till samvetsfrihet inom vården ska hanteras.
2. Sverige har misslyckats med att tillgodose att läkare, medicinstudenter och hälsovårdspersonal inte diskrimineras när de gör anspråk på sin rätt till samvetsfrihet.
3. Sverige tillåter att Socialstyrelsen i strid med lagen medger sena aborter där barnet är livsdugligt.
4. Sverige förhindrar inte allvarliga incidenter när kvinnor i samband med ultraljud felaktigt informeras av läkare att det ofödda barnet inte längre är vid liv.
5. Sverige förhindrar inte allvarliga brister inom vården då läkare rekommenderar abort, men det ofödda barnet vid senare ultraljud visar sig vara livsdugligt.
6. Barn som föds levande efter abort skyddas inte i Sverige.
7. Socialstyrelsen har inte infört heltäckande och tydliga riktlinjer som försäkrar att liknande misstag och incidenter inom vården inte upprepas.
8. Sverige har inte tagit fram riktlinjer för hur det mycket höga antalet aborter i den yngsta åldersgruppen ska minskas.
9. Sverige motverkar inte aktivt aborter där barn aborteras och väljs bort på grund av kön, framför allt flickaborter.
Den anmälan som gjorts mot Sverige gäller brott mot Sociala stadgans artikel 11 (rätt till hälsa) och artikel E (skydd mot diskriminering). Den högsta avdelningen vid Europadomstolen, vilket är den överordnade rättsinstansen på europeisk nivå i frågan om mänskliga rättigheter, har förklarat att rätten till samvetsfrihet måste respekteras, bland annat i fallet Bayatyan mot Armenien (dom den 7 juli 2011).
Domstolen har bekräftat denna position och rätt att manifestera moraliska och religiösa övertygelser på arbetsplatsen, inklusive samvetsfrihet, i senare fall.Dessutom har EU-domstolen i flera fall slagit fast samma princip.
Internationellt sett är rätten till samvetsfrihet en väl etablerad rättighet. Rätten till samvetsfrihet slås fast i artikel 18 i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna och i artikel 9 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. I vissa länder är samvetsfriheten inskriven i konstitutionen. I vårt grannland Norges har rätten samvetsfrihet för vårdpersonal varit gällande i mer än 30 år.
När Provitas pris, Scandinavian Human Dignity Award, delades ut till en av artikelförfattarna Roger Kiska, Europachef för den globala juristorganisationen Alliance Defending Freedom 2012, gjorde Kiska två historiska jämförelser mellan fallet Roe vs. Wade och slaverifrågan. År 1973 fastslog Högsta domstolen i USA att det ofödda barnet inte var en mänsklig varelse fullt ut. 116 år tidigare slog Högsta domstolen fast att en slav inte var människa fullt ut, och att den därför inte var värd att skyddas av konstitutionen. I dag är detta otänkbart.
När EU-domstolen nyligen i fallet Brüstle mot Greenpeace slog fast att mänskligt liv börjar vid befruktningen, fick den svenska Nationalencyklopedin ändra sin definition av mänskliga embryon och livets början. Det är nu hög tid att uppgradera människovärdet från livets början till dess slutskede.
Sverige har undertecknat Europeiska sociala stadgans regler om skydd för hälsa, vars förklarande rapport särskilt pekar på gravida kvinnors och fosters skyddsvärde. Det är djupt beklagansvärt att varken politiker som Ulrika Karlsson, den svenska Socialstyrelsen, hälsovårdsmyndigheter eller socialminister Göran Hägglund, förmår införa ett starkare skydd för gravida kvinnor och små, värnlösa barn i Sverige.