Ikväll sänder SVT den franska dokumentärfilmen Borrelia – en tyst epidemi, en film där SVT agerar samproducent och medfinansiär. Jag har sett den engelskspråkiga versionen på nätet, och tyvärr är detta inte en film som ger balanserad och korrekt information om borreliainfektion och dess behandling.
I stället är dokumentärfilmen en pamflett, ett propagandainslag i det som av många kallas ”borreliakriget”, en strid om förståelsen av infektionssjukdomen.
Borreliainfektion sprids via fästingbett, och om infektionen inte självläker kan diagnosen ibland vara svår, bland annat för att blodprover inte ger utslag förrän efter flera veckors infektion.
När rätt diagnos ställts läker infektionen på ett par veckor med antibiotika, men i sällsynta fall där infektionen gått obehandlad längre tid kan det i värsta fall kvarstå skador i hud, led- eller nervsystem även när bakterierna är borta.
Dessa basala fakta är ansvariga myndigheter och erkända forskare i Europa och USA helt överens om, och går att läsa om på Folkhälsomyndighetens hemsida eller på Vårdguiden 1177.
Vad är då problemet med SVT:s dokumentär ikväll?
Så kallad ”kronisk borrelia” har blivit den nya elallergin, en socialt smittande sjukdomsidentitet för patienter med medicinskt oförklarliga, men ändå plågsamma, symtom. Äkta borreliainfektion kan obehandlad i vissa fall ge en långdragen infektion, men majoriteten av de som hänför sina symtom till ”kronisk borrelia” har aldrig haft någon borreliainfektion.
Ändå kan dessa patienter få en felaktig infektionsdiagnos av de fåtal alternativa borrelialäkare som ställer diagnos utifrån otillförlitliga prover från privata laboratorier eller bara rent tyckande.
Det har utvecklats en alternativ borreliavärld, där ett litet antal läkare och forskare håller egna konferenser avskilda från forskarsamhället i stort. Privatklinikerna och deras laboratorier tjänar förstås pengar på sin pseudovetenskapliga vård, och de har stöd av stridbara patientaktivister som drivs av övertygelse och inte av ekonomiska motiv.
Mönstret känns igen från tidigare kontroverser kring amalgamsjuka och elöverkänslighet, diagnoser som aldrig godtagits av den vanliga vården.
I den alternativa borreliavärlden anses infektionen kräva extremt långa antibiotikakurer med flera olika antibiotika under månader och år. Alla möjliga symtom från kroppens alla organ, till och med svåra sjukdomar som Alzheimer och MS, skylls på borrelia eller andra fästingöverförda mikrober.
Det är denna pseudovetenskapliga sida i konflikten kring borrelia som SVT tar ställning för, tvärtemot de bedömningar Läkemedelsverket och andra sakkunniga gör.
När patientaktivisterna inte får gehör för sin syn hos smittskyddsmyndigheter, infektionsläkare eller forskarsamhället, går de i stället till politikerna för att den vägen sätta press på myndigheter och sjukvården. Åter ses parallellen till elallergi och amalgamsjuka, men i Sverige har politikerna än så länge hållit sig utanför borreliakriget.
I USA, och i viss mån i Norge, har patientaktivister med större framgång fått politikernas öra, och medierna har ofta okunnigt spelat med, som nu Sveriges Television tyvärr gör. Inte nog med att de sänder en film med ren desinformation och konspirationsteorier, SVT är dessutom medfinansiärer i filmens produktion vilket framgår av eftertexterna.
Detta anser jag är ett journalistiskt haveri för public service.
Jag förstår att de patienter som anser sig ha ”kronisk borrelia” har ett högst verkligt lidande, och att de inte fått godtagbara förklaringar eller förståelse i den vanliga vården.
Men vi hjälper inte dessa patienter genom att acceptera att felaktiga diagnoser ställs på lösa boliner.