Du kanske inte visste om det? Men i Svenska kyrkan finns det en och annan Krösa-Maja. Det ojas och stönas och suckas. Pannorna läggs i djupa veck. Nu är det verkligen fara på färde!

Till skillnad från Lönnebergas Krösa-Maja gäller oron hos hennes kyrkliga motsvarigheter inte varulvar, gengångare och annat otyg. Nej, den bekymrade pannan gäller i stället präster som det är väldigt synd om. Präster som i sitt utövande av själavård mött – inte den stora stygga vargen eller Kommandoran – men väl Uppdrag Granskning.

Det blev känt i april i år. En reporter från SVT utgav sig för att vara bög, och eftersom han var väldigt olycklig över att inte få vara hetero, undrade han om möjligtvis prästen kunde hjälpa.

Det kunde prästen, visade det sig. Och inte bara en präst, utan ett flertal.

Genom bön och enskilda samtal skulle prästen med Guds nåd förvandla grodan till en prins. Bögen skulle bli straight. Halleluja!

En sådan missräkning att det sedan visade sig att reportern i själva verket var straight, att han bara spelat homo och att han dessutom spelat in hela själavårdssamtalet med dold mikrofon.

Kyrkoherde Per Engström (en av de homo-botande prästerna) blev rasande och sprang genast iväg till bland annat GP för att berätta om SVT:s senaste hyss. ”Kom hit, kom hit, gött fölk, nu ska ni få höre”, typ.

Därigenom bröt Engström mot den totala tystnadsplikt som åligger präster i Svenska kyrkan och skadade därmed allmänhetens tilltro till att varje präst tiger som muren om vilka människor hen mött i själavården.

En annan Krösa-Maja trädde fram igår, i tidningen Dagen. Min prästkollega Erik Johansson ojar sig över Svenska kyrkans centrala beslut att präster ej får ägna sig åt att be bort homosexuella människors förmåga att älska någon av samma kön.

Retoriskt undrar han: ”Vad är det mer vi inte är tillåtna att be för inom själavårdens ram?”

Det är onekligen en vittomfamnande fråga, och nu utgör jag visserligen inte kyrkans ledning, men jag tar mig ändå friheten att skissa på några svar. Dessa är mina råd till dig, Erik Johansson, och till alla andra Krösa-Major runtom i stiften:

Om en afrosvensk kommer till dig och berättar om sin utsatthet för rasism, skända då inte både Gud och människa genom att försöka be bort den mörka hudfärgen.

Det är inte där problemet ligger.

Om en kvinna i själavården talar om den diskriminering hon utsätts för som kvinna, skända då inte både Gud och människa genom att med bönens hjälp försöka förvandla kvinnan till en man.

Det är inte där problemet ligger.

Personligen ägnade jag mina första två år som doktorand till att närstudera de amerikanska självhjälpsböcker som på kristen grund utlovar ”befrielse” från homosexualitet. Till sist blev jag tvungen att byta avhandlingsämne, när jag märkte hur jag bröts ned som människa av att på heltid ta del av allt det förakt mot homosexuella människor som denna förment kristna, förment vetenskapliga litteratur är uppbyggd kring.

Därför vill jag personligen nu också särskilt tacka den unge straighta reportern på Uppdrag gransknings redaktion som spelade bög undercover. Tack för att du tog smällen av detta homohat i mitt ställe!

Tack att du avslöjade den fientlighet som annars hade kunnat drabba ”riktiga” HBTQ-personer.

Och angående Per Engström och de andra präster som i dagens Uppdrag granskning kommer att visa sitt rätta ansikte, kan jag inte göra annat än att säga som lilla Ida i Katthult: Hujedamej!