De senaste dagarna har man i Lund kunnat se en lokal reklamkampanj av Skånetrafiken med affischer där man ser den rasifierade busschauffören Layth och där det står: ”En av våra bussförare är arkitekt”.

Bilden, som togs av en förbipasserande, har spridits som en löpeld på sociala medier och reaktionerna har inte varit positiva.

Skånetrafiken svarar att syftet är att lyfta fram att deras chaufförer har olika bakgrunder men att de nu, efter kritiken, kommer att se över reklamkampanjen.

Vissa har ställt frågan varför det är fel att lyfta fram att en busschaufför även är utbildad arkitekt och hävdar att det handlar om ett klassförakt då de anser att kritiken mot kampanjen polariserar kvalificerade arbeten mot icke kvalificerade.

Denna kritik mot kritiken hävdar jag underminerar essensen i det problematiska, nämligen att många rasifierade busschaufförer med akademisk utbildning kör buss för att de inte får något kvalificerat arbete som motsvarar deras utbildningskompetens. Och där är statistiken talande.

Arbetsmarknadsstatistik visar att det finns fler utrikes födda akademiker som är arbetslösa än inrikes födda, trots att dessa endast utgör en femtedel av alla akademiker i Sverige.

Statistiken visar således att högre utbildning inte automatiskt leder till ett kvalificerat arbete som motsvarar personens utbildning då rasifierades kompetenser inte värderas lika högt som etniskt vita personer.

Det Skånetrafikens reklamkampanj egentligen belyser är hur svårt det är för rasifierade svenskar att bekämpa den maktordning som underbyggs av en strukturell rasism, och som gör det omöjligt för vissa att göra en klassresa trots att man har investerat i en högskoleutbildning.

Det visar även på ett klassförakt mot de kvalificerade busschaufförerna som inte är akademiker, oavsett om man är rasifierad eller inte.

Det om något hävdar jag är ett klassförakt och inget positivt att lyfta fram.