I måndags började en jakt på 24 vargar i fyra olika vargrevir. Det är en omfattande jakt: 24 vargar är 7 procent av de cirka 340 vargar som bedömdes finnas i Sverige vid den senaste inventeringen. 

Detta är olyckligt.

Den svenska vargstammen är fortfarande ganska liten, väldigt inavlad och alltför isolerad från finska och ryska vargar. Det behövs betydligt mer av framgångsrik invandring från Finland för att få ner inaveln till en rimlig nivå. 

En sådan djurpopulation bör man vara försiktig med. Dessutom har vargstammen minskat med cirka 18 procent sedan inventeringen ett år tidigare – en snabb och kraftig minskning, som orsakats av kombinationen av tjuvjakt och tillåten jakt.

Dessutom är den nu pågående vargjakten missriktad och löser inte de problem den påstås lösa.

De som försvarar jakten hänvisar gärna till de problem som vargen kan orsaka för fårägare. Men sanningen är att inget av de fyra revir där jakten bedrivs har valts ut för att vargarna där gjort sig skyldiga till många fårangrepp. Istället har man valt ut revir som ligger i områden där vargreviren ligger tätt.

Att vargreviren ligger tätt ökar inte risken för angrepp på tamdjur.

Däremot leder det till att reviren blir mindre, och eftersom vargarna ändå äter lika mycket älg per revir så blir vargarnas uttag av älg större per ytenhet.

Det betyder att vi människor får minska vårt uttag av älgkött mer än om vargreviren ligger glesare.

Människan måste lära sig att samexistera med de andra djurarter som hör hemma i vår natur. All mänsklig verksamhet bör anpassas till naturens förutsättningar.

Det gäller inte minst verksamheter som utnyttjar en väldigt stor del av landskapet, som jakt och renskötsel. Alla måste acceptera att vi delar landskapet och dess resurser med många andra arter, inklusive vargen.

En del vargar angriper tamdjur, oftast får eller hundar. Det sker inte i alla vargrevir, inte heller i de flesta, men när en varg börjat med ett sådant beteende är det stor risk att den upprepar det.

Angrepp på får kan ofta förebyggas med bra elstängsel, och för hundar pågår utveckling av skyddsvästar. Som komplement till sådana förebyggande åtgärder är det ibland befogat att ta bort vargar som börjat angripa tamdjur. 

Svenska Rovdjursföreningen menar att så länge vargstammen är ganska liten, kraftigt inavlad och alltför isolerad från andra vargpopulationer, så borde vargjakt endast tillåtas för att ta bort vargar som ger sig på tamdjur.

Därför borde den vargjakt som nu pågår inte vara tillåten.