Just nu pågår en het och relevant debatt om Sveriges vapenexport till diktaturen och människorättskränkarregimen Saudiarabien. Men det finns skäl att ifrågasätta svensk handel med fler länder, som semesterparadiset – och militärdiktaturen – Thailand.
Sveriges band till Thailand är starka. Landet är en stor köpare av svenska vapen. Många svenska företag finns på plats i landet som fängslar oliktänkande, hotar fackligt aktiva och utnyttjar migrantarbetare från Burma.
Svenska turister visar inga tecken på minskat intresse efter kravallerna i Bangkok förra året. Under 2014 reste drygt 320 000 svenskar dit.
Att den thailändska militären igen avsatte en demokratiskt vald premiärministeroch regering den 22 maj förra året har heller inte framkallat några officiella svenska fördömanden från statsnivå, lika lite som det fått svenska resebolag att ändra strategi.
Efter militärkuppen svalnade de svenska nyhetsmediernas intresse för Thailand fort.
Vår nära relation till Thailand stärktes förvisso ytterligare med den omfattande bevakningen av ceremonierna på Khao Lak, då de tio år som gått sedan tsunamin uppmärksammades.
Men tystnad råder om hur militärchef och premiärminister Prayuth Chan-ocha försatt mänskliga rättigheter och rättssäkerheten i fritt fall.
Sedan general Prayuth tog makten har hundratals oppositionella hotats till tystnad, enligt Amnesty i vissa fall under tortyr. Den drakoniska lagen om majestätsbrott används som ett töjbart verktyg för att fängsla regimkritiker på lösa grunder.
Militärstyret vill nu införa en lag som ger dem rätt att gripa civilpersoner och hålla dem i förvar i upp till 84 dagar utan formell anklagelse eller omvärldens insyn.
Rättegången mot människorättsaktivisten Andy Hall, som har granskat missförhållanden på en ananasfabrik för Finnwatchs räkning, återupptas i mitten av mars.
Swedwatch har tidigare uppmärksammat systematiskt utnyttjande av burmesiska migrantarbetare inom fiskeindustrin i Thailand.
Vi har också granskat Electrolux och Mölnlyckes avskedanden av ett stort antal fackmedlemmar på deras fabriker i landet, händelser som speglar den repressiva attityd mot fackförbund som råder i landet.
Tillsammans med Fair Trade Center har vi granskat reseindustrin och sett hur gästarbetare utnyttjas på hotellen. Låga löner, övertid och diskriminering är vanligt förekommande.
Turismen står för cirka åtta procent av Thailands ekonomi och vilar på ett utnyttjande av migrantarbetare från de mycket fattigare grannländerna Burma och Kambodja.
Reseföretagen fortsätter sin verksamhet och de svenska turisterna får inte, och vill kanske inte, känna till missförhållandena som råder på svenskhotellen.
När Sverige inledde JAS-affären med Thailand 2007 fick den inre väpnade konflikten i landets sydligaste provinser, som nu krävt över 5 000 dödsoffer, inte komma emellan.
Inte heller faktumet att Thailand då liksom nu var en nybliven militärstat. ”Det finns tydliga tecken på en demokratisk utveckling”, sade dåvarande handelsminister Ewa Björling (M). Det kunde redan då fastslås att analysen var alltför godtycklig och grund.
Sveriges fortsatta affärer med Thailand betyder mycket för psykologin kring svenskarnas okritiska omfamnande av en sedan länge havererad rättsstat.
Det är dags att Sveriges regering och de svenska företagen börjar agera förebild och följer sina egna riktlinjer om att skydda och respektera de mänskliga rättigheterna.