Mitt namn är Vicki Valkyrie, och jag är porrskådis och porrproducent. Jag är egen företagare, jag betalar både skatt och skälig lön till alla jag anställer.
Liksom de flesta förfärades jag över de omfattande sexuella övergrepp som har förekommit runt om i Europa, även i Sverige. Dessvärre är många beredda att utnyttja hemska händelser i sina egna syften.
Främlingsfientliga organisationer använder svenskars upprördhet för att misstänkliggöra folkgrupper.
Med samma försåtlighet använder sexarbetarfientliga organisationer brotten för att misstänkliggöra mitt yrke. I torsdags publicerades den senaste attacken, i en debattartikel på SVT Opinion.
Vilka ligger bakom inlägget?
Organisationen Unizon arbetar för ett ”porrfritt samhälle” och vill kriminalisera produktionen av porr. Nästa logiska steg är rimligtvis att slänga kvinnor som mig i fängelse.
Kriminologen Nina Rung spred i Expressen nyligen myten att porrkonsumtion skapar brottslingar, en myt som två forskare bemötte på Aftonbladet Debatt.
Professor emerita i straffrätt Madeleine Leijonhufvud är förutom sitt motstånd mot homoadoptioner känd för att vilja förbjuda allt från gruppsex till BDSM till, förstås, porr.
Ha detta i åtanke då avsändarna pratar om att ”diskutera” porren på ett ”kunskapsbaserat sätt”.
De hävdar att porr är av ondo eftersom ”många av scenerna innehåller fysisk aggression som strypningar, slag och verbalt våld som bitch och slut”.
Jag har blivit upphängd, piskad, slagen, bunden, pissad på, instängd, fastlåst, etcetera. Jag har blivit kallad allt från bitch och slut till ”des Teufels Hure” (tyska för ”djävulens hora”).
Och till mångas förvåning har jag känt mig minst lika trygg, psykiskt och fysiskt, vid inspelning av ”våldsporr” som vid inspelning av ömsint sex med kvinnor.
Fiktion. Rollspel. Fantasi.
Min övertygelse är att vi har förmågan att skilja på det som är verkligt och det som inte är det.
Den uppfattningen delas av de producenter jag har arbetat med som tycker om de mer mörka sidorna av människans sexualitet. Få har som de respekterat mina gränser, varit lyhörda inför mina behov och intressen, och varit måna om mitt välmående.
Avsändarna har helt rätt när de säger att det finns skadliga normer i vår kultur. De normerna förtrycker kvinnors och mäns sexualiteter, får dem att skämmas för sina fantasier.
Är det verkligen en kultur av sexuell öppenhet som ligger bakom övergreppen i Köln, i Stockholm?
Den moderna porren är mångfacetterad, full av passionerade producenter som med små medel skapar unika erotiska verk. Den överväldigande majoriteten av dessa producenter är kvinnor.
Och det är vi som skadas mest av skambeläggningen av porren.
Det som kallas ”mainstreamporr”, och de stora bolag som producerar den, klarar sig när människor gömmer sin porrkonsumtion och vänder sig till gratissajter — bland annat eftersom de också äger sajterna!
Jag vill leva i en värld där vi inte behöver skämmas för vår sexualitet, där vi får älska allt från den mest feministiskt normbrytande erotica till våldsporr till vad som än är ”mainstream”, där konsumenter vänder sig direkt till producenterna och öppet diskuterar sina intressen.
Finns det problem inom porrindustrin? Självklart! Och vi är många som arbetar med att lösa de problemen.
Själv har jag startat Omniverse Angels, ett internationellt nätverk av sexarbetare, både erfarna och nybörjare, som vill skapa sexpositiv och lustbejakande porr som skildrar kvinnlig njutning. Till våren lanserar vi vår sida.
Jag är alltid villig att diskutera dessa frågor med de som berörs och som vet vad de pratar om: Andra sexarbetare.