"Kom hit och lev med mig så kommer ni förstå"

Handlare i särskilt utsatta områden vittnar om hot och våld

Ali Jomaa, 41, i Malmö vill sälja sina två företag och flytta utomlands för att känna sig trygg. Riadh Alsayfi, 61, i Stockholm fick användning av sitt slagträ när han nyligen tvingades försvara sig mot maskerade rånare. SVT Nyheter har intervjuat 101 företagare i alla 23 särskilt utsatta områden. Många beskriver en vardag med hot, stölder och våld, med det finns också ljusglimtar och hopp om förändring.

I grönsaksbutiken på Lindängens torg i Malmö pågår handeln för fullt.

– Vi har andra apelsiner som kostar tio kronor, säger Ali Jomaa till en kund.

Han sitter på en kontorsstol bakom disken och pekar mot raderna av frukt och grönsaker som staplats på gröna lådor.

Bland de höga bostadshusen i Lindängen passerar en mamma med en barnvagn. Några stammisar sitter på den lokala pizzerian. Utanför livsmedelsbutiken hänger ett gäng yngre män. En av dem har förekommit i utredningar gällande vapen– och mordförsök i Malmö.

– Vad gör ni här, frågar han SVT:s reporter.

Lindängen har de senaste åren uppmärksammats för flera mord, skottlossningar och omfattande narkotikahandel.

Ali Jomaa är en av personerna som inte längre känner sig säker här.

Berättelsen om 41–årige Ali Jomaa hade kunnat handla om flyktingen som flydde Syrien 2001 och så småningom bosatte sig i Lindängen. Om hur han tillsammans med sin hustru lyckades öppna en pizzeria 2012 och en grönsaksbutik fyra år senare. En framgångssaga.

Men så blev det inte.

Lindängen utvecklades inte som han hade hoppats.

– Det är bara med dig nu som jag pratar svenska, annars pratar jag aldrig svenska här.

Av alla åtta språk han lärt sig genom ett händelserikt liv, behöver han svenskan allra minst. Så borde det inte vara, anser Ali Jomaa som menar att Lindängen inte är en del av Sverige. I Lindängen gäller inte svenska lagar, utan traditionen från hemländerna. Och släktens storlek, säger han.

– Det finns ingen statskontroll här.

Livet förändrades för två år sedan.

Ali Jomaa blev de kriminellas måltavla.

Lindängen har likheter med flera av de totalt 23 platserna vi besöker i Sverige. Det som kännetecknar så kallade särskilda områden enligt polisen är att de är utsatta för hög kriminalitet, arbetslöshet, parallella strukturer, en stor andel med ohälsa, misslyckad skolgång och lågt förtroende för polisen.

Runt torgen i Lindängen, Husby i Stockholm, Bergsjön i Göteborg eller Gottsunda i Uppsala, kretsar mycket av det lokala livet kring torgen. Här sker handel och service från myndigheter. Barn och vuxna passerar torgen på väg till skolan eller sina jobb.

Men vad händer om handlarna tröttnar?

Om de får nog av dödsskjutningar och drogförsäljning?

Om de inte längre har råd med en försäkring för att självrisken blivit för dyr?

Om kriminella hotar, misshandlar, förstör och tvingar handlarna att betala skyddspengar? Alternativt kräver att handlaren säljer företaget till underpris eller att stänger ner?

Det är verkligheten för handlare i utsatta områden, enligt en rapport från Nationella operativa avdelningen, Noa, som publicerades förra sommaren.

Värst är situationen i Stockholm, Malmö och Göteborg.

Det har blivit omöjligt för handlarna att inte förhålla sig till områdets kriminella och deras spelregler.

SVT Nyheter har intervjuat 101 handlare i alla 23 särskilt utsatta områden.

Vittnesmålen vi får höra är allvarliga, men vi ser också tecken på förbättring.

Vi har frågat om skadegörelse, rån, rånförsök, inbrott, stölder, snatteri, hot, våld och beskyddarverksamhet och två av tre företagare säger att de varit utsatta för brott under senaste året.

Var tredje handlare berättar att de utsatts för hot eller våld.

Mer än var tredje som uppger att de utsatts för brott, har inte gjort en polisanmälan.

En mulen aprildag i Husby. Fruktmarknaden förbereds för dagen på torget. Blomsterhandlaren gör i ordning buketter. Ica–handlaren hjälper en kund. Juveleraren Riadh Alsayfi visar upp ringar i butiken. Utanför rör sig boende i Husby till och från tunnelbanan. Byggarbetare renoverar centrum och troende muslimer går över torget för att be i moskén.

Husby är tillsammans med Rinkeby och Tensta tre särskilt utsatta områden i Järva i nordvästra Stockholm, längs tunnelbanans blå linje.

I dessa tre områden bor det omkring 46.000 personer.

– Bra att ni är här, säger en kvinna när hon ser områdespoliserna Rissa Seidou och Martin Marmgren utanför tunnelbanans uppgång. Vi får följa med när de två poliserna träffar handlare och boende för att få en lägesbild. Har de några problem?

Men ärliga svar kräver förtroende för polisen och goda personliga relationer. Det är inte alla som vill säga hur det faktiskt är.

– Många handlare är väldigt rädda för dessa ungdomar, säger Rissa Seidou.

Hon har jobbat som polis i tolv år i Järva som sista åren uppmärksammats för dödsskjutningar, öppen narkotikahandel, stenkastning mot blåljuspersonal och bilbränder. Befolkningstätheten i Rinkeby, Husby och Tensta är hög och fyra av fem bor i hyresbostäder. Invånarna är generellt yngre, har oftare utländsk bakgrund och lägre inkomster än genomsnittet.

Rinkeby, Tensta och Husby har den högsta relativa fattigdomen och ohälsotalen i Stockholm. Och andelen i arbetsför ålder som varken arbetade eller studerade uppgick till 35 procent 2015, jämfört med 15 procent för länet och riket generellt, visar uppgifter från Brå och SCB. Andelen utan sysselsättning har minskat något de senaste fem åren, liksom i länet och riket i stort.

Dödsskjutningarna - två skedde inom nio dagar i en gänguppgörelse i Rinkeby kring årsskiftet - har krävt mycket av polisens lokala resurser.

Men några så kallade no–go–zoner, som en del debattörer kallat stadsdelarna, är det inte tal om. Det har blivit lättare att göra insatser i Järva, anser polisen.

– Vi kan åka vart vi vill, säger Rissa Seidou.

– Det är lite bättre nu, säger Riadh Alsayfi.

Den ständigt leende juveleraren började som lärling hos en guldsmed i Bagdad när han var tolv år. Det var femtio år sedan. Riadh Alsayfi driver sedan många år en egen guldbutik i Husby centrum, och har för det mesta sällskap av hustrun Faten och sonen Adam, 21, de dagar han hinner hit efter skolan.

Men Riadh Alsayfi tillhör de lokala företagare som fortfarande inte känner sig trygg här, även om det blivit lite bättre än vad det varit. Han har skäl att känna så. Den 10 januari trängde fyra beväpnade rånare sig in i butiken. De var listiga.

En av rånarna var klädd i den muslimska heltäckande klädseln niqab, och låtsades ha svårt att ta sig in genom säkerhetsslussen med en barnvagn.

När också den inre dörren till butiken öppnades, rusade tre beväpnade medhjälpare in. Filmen från butikens övervakningskameror visar hur rånarna misshandlar Adam och Riadh, men även hur rånarna plötsligt tvingas fly. Riadh lyckades greppa sitt slagträ – och gick till motattack.

Men trots att det finns en flyktbil, teknisk bevisning, övervakningsfilm från butiken och bilder från polisens egna kameror, går rånarna fortfarande fria. Adam tittar sig ständigt över axeln av rädsla för att möta rånarna.

– De var maskerade från kropp till tå – och teknisk bevisning tar alltid tid. Men jag har förhoppningar om att det här ska gå att lösa, säger Martin Marmgren när han och kollegan Rissa Seidou är på besök.

Riadh Alsayfi rycker på axlarna. Luttrad efter alla fina ord och löften. Så sent som i vintras stängde han och andra handlare sina butiker i protest mot för låg polisnärvaro. Han säger till polisen:

Ett nytt polishus ska efter förseningar stå klart i Rinkeby hösten 2019. Martin Marmgren är förutom polis också med i kommunfullmäktige i Solna för Miljöpartiet och kandiderar till riksdagen. Enligt honom är Husby ett väldigt prioriterat område för polisen.

– Det innebär inte att jag tycker att vi har varit här tillräckligt, men vi jobbar aktivt med Husby, säger han innan han går vidare.

Våld, hot och stölder drabbar självklart också handlare i innerstan. En undersökning av Svensk Handel med handlare i alla slags områden, visar att en av fyra handlare hade utsatts för någon form av stöld och att drygt en av sju hade hotats senaste månaden. Men två av tre brottsdrabbade hade inte polisanmält händelsen, eftersom det upplevs som meningslöst.

Situationen är ändå mer alarmerande i de utsatta områdena på grund av den kriminella närvaron, menar poliser vi pratar med. Enligt Brås kriminalstatistik hade Järvaområdets särskilt utsatta områden betydligt fler brottsanmälningar per 1000 invånare 2014-2017 vad gäller bostadsinbrott, misshandel, personrån och butiksrån jämfört med Stockholms kommun. Men när det gäller samtliga brottsanmälningar var de fler totalt sett i övriga Stockholm.

Gymnasieungdomar i Järvaområdena uppger också i högre grad att det finns lokala ordningsproblem jämfört med ungdomar i andra stadsdelar, enligt Stockholmsenkäten 2016 som görs av Stockholms stad.

Per Geijer, säkerhetschef på Svensk Handel:

– Min känsla är att det är tuffare i de utsatta områdena. Vi hör berättelser från företag som säger att de inte längre etablerar sig i vissa områden, eller att de lägger ned. Företagare i de utsatta områdena har ofta svårt att få teckna försäkringar, och polisen är ofta upptagna av andra brott.

I dagsläget har svensk polis 131 övervakningskameror på brottsutsatta platser i landet. De började komma upp under förra året och bara i Husby, Tensta och Rinkeby finns 29 stycken. I en del av kamerorna finns dessutom flera linser som kan filma i olika riktningar. Fler är på väg upp. Förberedelser pågår om att installera övervakningskameror i Uppsala, Södertälje och Örebro.

Enligt polisen har det blivit lugnare på de platser där det tidigare förekommit narkotikaförsäljning, men som nu kameraövervakas. Samma signaler har kommit till polisen från allmänheten. Polisen ser också att fler utredningar innehåller videomaterial som bevisning.

Som i fallet med Husby–juveleraren Riadh Alsayfi.

För Järvapolisen har kamerorna varit avgörande i två större utredningar.

Ett knivmord i oktober på en koranlärare i Tensta där gärningsmannen tidigt kunde identifieras och sedan dömas till vård.

I Tensta avslöjade kamerorna också en person som sedan kunde dömas till ett år och nio månaders fängelse för grov misshandel i februari i år, trots att offret inte ville peka ut gärningsmannen.

I ett annat fall, från slutet av april, kunde polisen snabbt upptäcka ett sjukdomsfall i Rinkeby, och skicka en patrull för att hjälpa personen.

– Kamerorna har definitivt hjälpt, säger områdespoliserna Rissa Seidou och Martin Marmgren upprepade gånger.

Men narkotikaförsäljningen har inte upphört för att kamerorna kommit. Vi ser handeln med egna ögon när vi följer polisen i nordvästra Stockholm under två dagar. Vi ser säljare som kommit från andra delar av Stockholm för att handla cannabis i Tensta. Vi ser en 13–årig misstänkt säljare bli omhändertagen av polisen och hemkörd till föräldrarna. En vanlig dag för polisen som ser allt fler unga sälja narkotika.

Vi möter också aggressiva unga män i Rinkeby och Husby som kräver att vi ska sluta filma och sticka.

Både poliser och kriminologer säger till oss att så länge det finns utanförskapsområden med en underklass, stora barnfamiljer och trångboddhet, så kommer många unga män varken klara skola eller ha ett jobb. Och risken att de killarna hamnar i kriminalitet kommer att vara större.

Kamerorna kan inte lösa alla problem, däremot tvinga narkotikasäljarna längre bort från torgen eller till andra stadsdelar utan övervakning.

Resultatet av det ser Mehran Taghavi som bor i Akalla, stadsdelen efter Husby. Han reagerar när han ser polisens patrullering i Husby, där han besöker en frisörsalong.

– Ni placerade massa kameror här på grund av knarket, och de försvann, säger han om säljarna. Men vart försvann de?

– Akalla, svarar områdespolisen Rissa Seidou.

– Precis. Ni har tagit problemet härifrån dit. Vad ska ni göra för åtgärder där? Ska ni ställa kameror där så att de flyttar igen? Vi som har små barn känner oss inte trygga där borta. Vi ser hur de handlar öppet på gatan. Hur har ni tänkt?

– Vi vet att det skett viss förflyttning till Akalla där det inte finns övervakningskameror. Kameror löser aldrig problemet. De säkrar en plats, säger områdespolisen Martin Marmgren.

– De är inte rädda för nånting. Ni måste ta tag i det här och visa mer makt så att de vet att ni finns. Det är bra att ni visar er här i området, men jag har inte sett er i Akalla på länge, säger Mehran Taghavi.

– Vi är i Akalla också, men du har rätt i att situationen i Akalla blivit en aning sämre sen vi satte upp kameror. Vi behöver jobba mer i Akalla också, säger Martin Marmgren.

Så vad finns det att göra när allt känns hopplöst?

Våren 2013 bröt upplopp ut i Husby. Närmare hundra fordon sattes i brand, centrum vandaliserades, ett garage eldhärjades, boende fick evakueras och poliser skadades av stenkastare. Den tändande gnistan bedöms ha varit polisens dödsskjutning av en knivbeväpnad 69–årig man i Husby.

Åren efter hade polisen svårt att göra sitt jobb i området. Knarksäljarna kände sig så trygga att de kunde duka upp sina varor på bord mitt på torget, framför barn och vuxna som passerade till skola och jobb, berättar Martin Marmgren. Men efter en stor spaningsinsats mot den organiserade narkotikahandeln i Husby dömdes ett 30–tal personer 2016. Efter det blev det lugnare.

– Men nu är några av killarna ute igen, konstaterar Martin Marmgren.

Flera initiativ har tagits av det lokala civilsamhället. Ett exempel är moskén i Husby som har ett ungdomsprojekt. I moskén samlas varje vecka unga killar för att diskutera religion, värderingar och moral. Vi får höra att aktiviteterna även lockar en del lokala kriminella bort från gatan. Men företrädare för moskén avböjer medverkan för att "varken nån i styrelsen, medlemmarna eller ungdomar vill medverka".

En av Husbyborna vi träffar, Mohammed Johar, är medlem i moskén. Han har inget emot att berätta sin bild av Husby. Han har bott i området i 20 år och tycker att "allt blivit sämre".

Ännu större förändringar genomförs för att göra Husby tryggare. Ett uppmärksammat initiativ har tagits av Svenska bostäder, ägare till en stor del av fastigheterna i området. Bolaget fick nog av problemen med kriminalitet och narkotikaförsäljning. Kvinnor och barn kände sig otrygga och gick omvägar kring centrum för att inte bli utstirrade. Därför startade en omfattande renovering där centrum ska anpassas efter en feministisk stadsplanering. När allt är klart nästa år ska det vara mer upplyst, vara fräschare och tryggare.

Bostadsbolaget vill få in fler kvinnliga företagare i de lokaler som ännu är tomma.

– Vi försöker hitta en körskola för kvinnor, säger Anne Kuylenstierna Arnström, kommunikationschef för Svenska bostäder.

Ambitionen är att skapa ett Husby centrum som är inbjudande hela dygnet för familjer.

En miljö där droger inte hör hemma.

Det finns också flera exempel på en positiv utveckling. Vi pratar med företagare som säger att det har blivit bättre. I exempelvis Södertälje genomfördes riktade insatser i ett samarbete mellan poliser, socialtjänst och andra myndigheter som ledde till att många gängkriminella dömdes till långa fängelsestraff. Småföretagarna upplever att det blivit tryggare nu. Det tycks också ha blivit bättre i Gårdsten i nordvästra Göteborg.

– Vi har inte varit utsatta för några brott den senaste tiden. Det har varit lugnt och skonat på den fronten, säger Babak Seued.

Han har, tillsammans med sin pappa som nyss gick bort, drivit sin köttbutik i Gårdsten sedan 1990–talet.

Stora köttbitar grillas långsamt bakom fönsterglas i butiken.

– Då var det ganska stökigt. Många ungdomar var arbetslösa och de hade inget vettigt arbete att utföra. De kände sig utanför och då fanns det ungdomar som stod här utanför. Vi ser inte det i dag i centrum. Det känns som att samhället har tagit tag i det problemet både i skolan och på andra håll, säger Babak Suede.

Han är den enda av de 36 företagare i Göteborg och Borås som vi talat med som hyllar politikerna och anser att de sett problemen och tagit tag i dem. Utomhusmiljön har rustats upp och det kommunala fastighetsbolaget Gårdstensbostäder började anställa trygghetsvärdar som bor i Gårdsten. Enligt Babak Seueds märks ett annat lugn i området idag. Men Gårdsten är ändå fortfarande ett av de områden som polisen ser som särskilt utsatta.

– Vi skall inte förneka att Gårdsten har problem, så är det, men vi är på väg ur det här nu, säger Babak Seued.

När ägaren lämnat butiken berättar hans anställda att han är känd i området. Han och hans pappa gav människor en andra chans, gav dem jobb.

– Jag som företagare försöker alltid att anställa folk som är från Gårdsten. Det är mycket bättre, nästan alla här känner varandra redan. Det tror jag också är viktigt att man gör, säger Babak Suede.

Vi är tillbaka i Ali Jomaas grönsakshandel i Lindängen i Malmö.

För två år sedan vägrade några yngre män betala för en pizza. När de blev tillsagda blev Ali Jomaa misshandlad. Dagen efter krossades rutorna på hans butiker och bilen sattes i brand.

– Det är som en varning. Kom inte nära, säger han.

Ingen har blivit dömd för attackerna.

En annan butiksägare bara några meter från Ali Jomaa har varit utsatt på liknande sätt.

I oktober rapporterade SVT om en butiksägare som fick sin affär vandaliserad efter att ha sagt till ett gäng unga män att sluta sälja knark utanför butiken. En av butikens anställda flydde från landet, rädd för sitt liv.

– Vi har lärt oss att man undviker vissa människor. Om de tar något, okej det kvittar, säger Ali Jomaa.

Han vågar inte vara ensam i butiken längre och stänger tidigare.

I samband med misshandeln skickade han sin familj, fru och två barn, till ett annat land. För säkerhets skull. De är fortfarande där.

Det finns boende som tycker att året hittills varit lugnare än på länge. Övervakningskamerorna och att några tongivande kriminella från området är frihetsberövade, har haft effekt. Men den tunga kriminalitet som de senaste åren drabbat Lindängen med mord, skjutningar, våld och öppen drogförsäljning har lett till att mindre folk är i rörelse.

– Finns det ingen trygghet finns det inget folk ute, det är ingen som handlar, säger Ali Jomaa.

Han har varit tvungen att sänka priserna rejält.

– Det är tungt. Jag lever inte på bidrag, jag lever på det här företaget, säger han.

Efter allt som hänt vill han sälja butikerna och flytta. Bort från Lindängen, bort från Malmö. Helst utomlands, där han kan känna trygghet.

Han vill att politikerna ska ställa sig frågan varför det ser ut som det gör.

– Kom hit och lev med mig så kommer ni förstå allting.

Se också vår interaktiva grafik över resultatet från de 101 intervjuerna.

Diamant Salihu

Text

Natalie Medic

Text

Sofia Netskar

Text

Christoffer Hjalmarsson

Foto

Ivan Loftrup

Foto

Helena Bengtsson

Datajournalist

Videoreporter: Johannes Björklund

Webbproduktion: Linnea Heppling

Webbproduktion: Fredrik Edgren