Sverkers två bröder flyttade söderut och fick arbete i Skåne. Sverker slutade att gå i faderns fotspår och flyttade efter. Han hamnade i Helsingborg, anställdes i ett industriföretag – och blev så småningom materialförvaltare i stadens stora klubb, Helsingborgs IF.

– Det var en svår omställning. Jag längtade hem till Lappland efter bara fyra dagar. Jag hade inga kompisar och jag förstod inte vad folk sa, berättar Sverker.

Nu har han haft sitt uppdrag i samma förening i 25 år.

– När jag kom hit hade jag besökt två länder, Finland och Norge. Med HIF har jag fått se hela världen och besökt 50 länder i fotbollssammanhang. Jag har fått uppleva guldmedaljer och spel i Champions League. Det var tur att jag inte åkte hem som jag tänkte den där gången för längesen, säger Sverker.

Nu avrundar han sitt uppdrag som materialförvaltare, det sista hemma på Olympia i mötet med Kalmar FF.

– Alla sagor har ett slut. Nu får någon annan pumpa bollar, köpa tröjor och skor, tvätta, koka kaffe och allt annat som hör till det praktiska inre livet i en storklubb.

Saknaden blir stor och smärtsam i HIF där han varit ett kitt mellan ledning och spelarna. Han har upplevts nästan som en biktfader.

– Vi spelare har kunnat prata med Sverker om allt som man inte pratar med någon annan om, djupt privata saker, allra minst fotboll. Han har aldrig svikit ett förtroende. Han har varit en ovärderlig tillgång för oss alla, det känns som att förlora en farsa,  säger veteranen Mattias Lindström.