Hon har goda minnen från det penningstinna loppet i arabvärlden. Placeringssviten 5-3-10 – framförallt är det här Isabellah satte sitt svenska rekord 2011, med tiden 2.23,41.

Imorgon går flyget från Kenya ihop med tränaren och maken Lars Andersson – och så den viktiga, personliga farthållaren. Motståndet blir tufft i en tävling där tre damlöpare i fjol tog sig under 2.20.

OS en liten besvikelse

Det har gått drygt fem månader sen karriärens hittills största höjdpunkt – OS i London, ett lopp som slutade med 18:e plats och 2.27,36. Hennes bästa tid i ett mästerskap, men ändå en liten besvikelse som fått dem att delvis ändra träningen.

–Hon utvecklas inte lika mycket på konditionssidan längre, säger Lars Andersson och tänker på den enorma mängdträning som paret genomfört.

–Nu blir det ett lite annat tänk.

”Alltid kul att prova något nytt”

Och det är en spännande förändring. Korta sprintintervaller i maxfart. 20-25 sekunder, runt 150 metersavsnitt, med längre vila ska höja tempot i Isabellahs kropp. Och de märker redan skillnad.

–Alltid kul att prova något nytt, säger hon själv.

–Det har fungerat jättebra. Jag tror jag är snabbare än vad jag var i fjol.

Dessutom har hon fått en ny skosponsor, en tung uppbackning som ytterligare ska hjälpa henne i kampen mot det stora slutmålet, OS i Rio 2016.

Det här året blir en liten omstart, förutom Dubai väntar på hemmaplan Göteborgsvarvet i maj och Stockholm Marathon i juni.

Men dessförinnan ett snabbt lopp på en platt bana längs vattenlinjen i Dubai.

Ska spränga drömgränsen

–Kroppen känns jättebra. Banan är bra. Jag vill komma ner under mitt pers, säger Isabellah hoppfullt och medger att hon drömmer om att spränga drömgränsen 2.20.

Men redan nu? Nja, hon utesluter det inte.

–När barnet är litet kan det inte bara resa sig upp och gå. Det tar tid, även för mig. Men... man vet aldrig! Gud har en plan för mig. Om det känns bra så... men målet på fredag är att springa under 2.23.