Processen kring Therese Johaug kan kokas ned i den enda frågan: vilket ansvar har hon för sitt positiva dopingprov? Har hon skuld och i så fall hur stor?

Vi var ett mycket stort medieuppbåd som följde den första dagens unika förhandlingar: ett dopingärende som avhandlas i full offentlighet under former som en rättegång. Fjärran från den knapphändiga information som omgärdar dopingprocesser i Sverige.

I centrum: en samlad men tydligt berörd Johaug vid ett bord mellan sina advokater när hon inte satt på vittnesplats och med darrande röst gav sin berättelse.

Vi fick veta att Johaug inte genomgått Anti-doping Norges web-baserade antidopingutbildning innan hon testades. Vi fick också för första gången veta detaljer kring hennes positiva prov. Halterna av anabola steroider var så små att de rimmar med hennes förklaring att hon fått i sig dopningsmedlet via salvan mot de såriga läpparna.

En förklaring som båda parter köper. Faktum är att de är helt överens om händelseförloppet. Ingen av dem tror hon dopat sig medvetet.

Men medan Antidoping Norge drar slutsatsen att hon ska stängas av 14 månader anser Johaugs advokat att hon bör frikännas helt.

I centrum står ordet skuld. Antidoping Norge hävdar att det inte räcker att fråga sin landslagsläkare om medicinen han ger dig innehåller förbjudna preparat. Du har en skyldighet att gå längre än så och själv undersöka vad läkemedlet innehåller. Deras slutsats: Johaug har skuld till det inträffade. Men den är liten och därför ska hon ”bara” stängas av 14 månader.

Johaugs advokat benar länge ut begreppet skuld och landar i att Johaug ingen har. Genom att fråga den betrodde läkaren har hon gjort den egna undersökning av medicinen som man kan begära av henne, menar han. Slutsats: hon bör inte stängas av alls. Och om så ändå sker måste straffet stå i rimlig proportion till förseelsen och ge henne en avstängning kortare än de 12 månader som formellt är minimistraff.

En spännande episod två av ”Skuld” kommer i morgon när både läkaren och Marit Björgen ska vittna.