– Vi har fastställt att hon kan fortsätta träna och tävla. Vi gör nu en anpassad träningsplan för henne. Självklart kommer det finnas en försiktighet, vi tar hänsyn till det som hänt och anpassar oss därefter, säger ”Pliggen” Andersson till SVT Sport, efter beskedet att förmaksflimmer orsakade Charlotte Kallas kollaps i världscuppremiären i Ruka.
– Hon kommer sannolikt att träna redan i morgon, men vi kommenterar inte vilken typ av träning det rör sig om. Huruvida hon kommer att tävla i någon speciell tävling framöver kommer vi inte gå ut med nu, det återkommer vi med vid tillfälle, säger Andersson.
Sedan tidigare är det klart att Charlotte Kalla inte kommer att ställa upp i världscuptävlingarna i Lillehammer.
”Får oregelbunden hjärtrytm”
Per ”Pliggen” Andersson beskriver förmaksflimmer som ”en förändring i hjärtats signalsystem av dom elektriska impulserna som styr hjärtats sammandragning”.
– Det leder till att man får en oregelbunden hjärtrytm och i det här fallet ökad hjärtfrekvens. Hjärtats förmåga att kunna pumpa ut blod försämras, alltså får man försämrad prestationsförmåga.
Varför får man det?
– Vi vet inte exakt vad det kommer sig av, dock vet vi att det förekommer i ökad utsträckning hos uthållighetstränade individer. Hjärtmuskeln är generellt större hos dom och det medför en ökad risk för tillfällig förändring i hjärtats signalvägar, vilket har skett i det här fallet, säger den svenske landslagsläkaren.
Det här är förmaksflimmer
Förmaksflimmer innebär att hjärtat slår oregelbundet och ofta även snabbare. Tillståndet gör att hjärtat inte kan pumpa runt blodet i kroppen så effektivt som normalt.
Värre symtom utöver hjärtslagen är yrsel, andnöd, svettningar, en känsla av svaghet, illamående, bröstsmärtor och även att svimma.
Förmaksflimmer kräver inte behandling om det bara sker vid enstaka tillfällen.
Det kan finnas flera olika anledningar bakom besväret. Bland annat känslomässig stress eller avspänning efter stress; infektion; användning av vissa läkemedel och för hög ämnesomsättning genom överaktivitet i sköldkörteln.
Källa: Vårdguiden