Calle Halfvarsson gjorde det han kunde när han försökte stå emot världens bästa spurtare inne på stadion. Han tryckte på upp i hästskon och var i rygg på Northug in på själva upploppet. Han utmanade norrmannen och kom så nära man kan göra men tvingade se sig slagen ett 30-tal meter före mållinjen.

– Det är tufft som alltid...Det räckte inte, sa Halfvarsson själv om utgången.

– Jag är imponerad av Calle, han ger honom en match, det är inte ofta Northug blir utmanad så, berömde Hellner.

Och Calle verkar inte allför nedslagen efter spurtmissen.

– Det var kul att åka idag. Jag hade mycket folk som hejade på mig från Sågmyra och Falun.

Hopp och förtvivlan

Vi slets mellan hopp och förtvivlan som så ofta förr i stafettsammanhang. När Daniel Richardsson tappade på första sträckan var det många som slängde chipsskålen eller kaffekoppen i golvet. När sedan Johan Olsson svarade för den mäktigaste uppvisningen sedan Torgny Mogrens femmilsguld på samma plats, så hoppade säkert många tv-tittare av glädje.  Men de fick sätta sig ner med en djup suck igen när de insåg att Marcus Hellner inte hade det rätt krutet i benen och tvingades släppa upp Glöersen och sedan även släppa honom förbi sig.  Och så var showen Petter Northugs....även om Calle Halfvarsson så gärna hade velat förstöra den.

Daniel Richardsson gjorde en bra förstasträcka fram till ingången på det fjärde varvet. Skidorna bet inte och kraften tröt. När Dyrrhaug höjde tempot tvingades svensken släppa. Tiden rann iväg när väl svensken tvingades släppa. Det blev hela 20 sekunder när han växlade över till Johan Olsson.

– Kändes bra i början. Hade lite problem med fästet och fick verkligen kriga uppför backen, men i början hade jag bra glid. Men efter två varv blev det riktigt tungt, känns som jag fastnade i spåren och då fick jag slita lite grann. Det kändes bra på tredjevarvet och jag tänkte öka farten lite men utgången på fjärde kände jag att jag blev trött och kunde inte hänga med när de stack i branten. Jag fick liksom inte ner skidorna. Jag fick göra det jag kunde och kriga på, sa Richardsson om sin sträcka.

Olssons insats magisk

Johan Olssons andrasträcka kommer gå till historien som en av de bästa stafettsträckorna någonsin. Svensken i en superform gav sig ut på jakt omgående och betade av sekund för sekund till klungan framför. I ryggen hade han hela tiden en stark fransman i Maginificat. 

Olsson var ifatt täten i slutet av tredje varvet. Det mest naturliga hade varit att lägga sig i rygg och vila lite. Men så tänker inte en glödhet Olsson.

– Jag försökte gå bara, det är som att man gick igenom en barriär.  I sista svängen kände jag bara att det vara bara att ösa. Det fungerade bra liksom, lika bra som i onsdags.

– Det dånet jag möttes av när de såg att jag var själv, det var häftigt. Tycker nästan lite synd om killarna som åker skejt att de inte får åka i mördarbacken.

Vid växling var Olsson 14 sekunder före Norge och hade åkt sisn sträcka 34 sekunder snabbare än Tönseth...

Hellner orkade inte

Marcus Hellner kunde inte förvalta chansen. Tyvärr. Det syntes ganska tidigt att det skulle bli en trippel, Sverige Norge och Frankrike som följdes åt på tredje sträckan.  Dessvärre var Hellners ben inte med honom idag. Han tvingades släppa i sista backen och lämnade över till slutmannen Halfvarsson,  6,7 sekunder bakom Norge och en viss Northug.

– Jag gör ingen superinsats idag, sa Hellner lite besviket.

– Det var ett bra avstånd jag fick, men jag var inte tillräckligt stark idag. De andra killarna var starkare, förklarar Hellner.

Frankrike tog brons efter en riktigt bra tävling där Manificat utmärkte sig då han hängde på Johan Olsson nästan hela vägen i mördartempot.