Historik och bakgrund i rörledningarna

Vad vore ett hav utan hamnar, vad vore en hamn utan fartyg, eller ett fartyg utan skeppsråttor? Ungefär lika trist och tråkigt som en slätkammad sidensvans i medvind! Nej, fy för katten och snus på propellern. Någon ordning får det vara i rörledningarna!

För länge sen, långt innan det fanns några fartygsmaskiner och dom stora båtarna måste använda segel för att färdas över världshaven klev två svansfasta själar ombord på ett fullriggat segelfartyg. Det var dom båda kyrkråttorna Midas Modstulen och Buster Bolinder. Tillsammans reste dom över världens alla hav, dom såg vilda sjöhästar och besökte hamnarna bortom all redlighet och ära. Ja, dom trivdes så bra ombord att dom till och med tog sej varsin hustru och bildade familj.

Som tack för mat och lastrum började skeppsråttorna att hjälpa sjömännen ombord. Än var det trossar som skulle repas, segel som skulle stuvas eller kabel som skulle gnagas. Man hade förvandlats till riktiga skeppsråttor. Alla var dock inte lika villiga att hjälpa till. Det hände ibland att det smög sej ombord någon lättjefull fuskpäls med skumögd blick och skotthål i svansen. Då måste man passa sej extra noga och sova med korslagda morrhår för att vara på den säkra sidan.

Snart hade skeppsråttorna blivit så många att det uppstod hela släktled ombord. Precis på samma sätt som vi människor är av olika släkt och har olika efternamn, är det med skeppsråttor. Den enda skillnaden är att man uttrycker sej annorlunda på en båt. Man säjer inte att man är släkt med varandra, man säjer att man är "efter samma svans". Till exempel kan man säja att någon är efter den fina svansen Vittfare, eller den vederstyggliga svansen Smärting. Då menar man samma sak som vi landkrabbor gör när vi talar om vilken familj, eller släkt vi tillhör.

1 (5)