Blandat mottagande för omdebatterad roman

Redan på förhand väckte den debatt. Nu har Maja Lundgrens Myggor och tigrar getts ut och den svenska kritikerkåren ger romanen ett minst sagt blandat mottagande.

Dagens Nyheter
I Dagens Nyheter drar Ulrika Kärnborg paralleller till August Strindbergs klassiska helvetesskildring Inferno.

"Myggor och tigrar är en ge­nuin helvetesvandring och skildring av maffiatendenser och sexism i svenskt kulturliv som för tankarna till Strindberg, men som lånat flera smarta berättargrepp från Carina Rydberg.", skriver Kärnborg, men fortsätter sedan med en rad mindre smickrande omdömen:

"För Myggor och tigrar verkar författad under ett ängsligt sneglande på kritiken eller borde jag kanske skriva kritikerna.

Det är oförlåtligt att bry sig så lite om läsarna, och det straffar sig omedelbart. Lundgrens roman är inte bara osammanhängande och underlig - vilket väl var meningen - utan konstigt nog också feg."

Och vidare:
"En antiroman, kallar Lundgren den, en dokumentärroman utan dokument. Själv tycker jag att det räcker med att konstatera att det över huvud taget inte är någon roman, utan något som liknar skrivkramp."

Aftonbladet
Ulrika Knutson recenserar romanen i Aftonbladet:
"Ambitionen är att skriva en pendang till Strindbergs Svarta fanor, och låta hela byket brinna. Riktigt så skojigt är det inte hela tiden. Men frenesin i personpåhoppen och själva massverkan gör att Lundgrens grepp fungerar, även om hon säkert är orättvis."

Knutson påpekar dock, liksom flera andra recensenter, bristen på handling och framåtskridande i texten:
"Hela romankompositionen är däremot inte skarp. En stor del av handlingen utspelar sig i Neapel, där författaren bor i camorrans kvarter och spanar på gangsters i vardagen. Det är möjligt att författaren vill "långsamt utveckla ett tråkigt inferno", men att driva dokumentarismen så här långt är hänsynslöst mot läsaren."

Knutson avslutar sin recension med att diskutera själva valet av vilka personer som namnges och kritiseras i romanen:
"När Lundgren går på person som hon står i personligt förhållande till blir boken mycket bra. Då tar hon en risk, och satsar sig själv. /---/ Det är när hon ibland kokar upp andras skvaller som det blir fegt och stillöst. Huvudena rullar på tredje man - som rätt ofta råkar vara kvinna. Antingen är detta försummelser, som faller lika hårt på förläggaren som på författaren. Eller också är det meningen. Då är det illa."

Expressen
På Expressens kultursida är det Nils Schwartz som står för recenserandet. Han anser att kritiken mot mansdominansen i Stockholms kulturvärld är välkommen.

"Det verkligt värdefulla med Lundgrens tjocka bok - som gott kunde ha befriats från minst 150 sidor tjatiga balkongspaningar på den förmodade Neapelcamorran - är den revy av manliga härskartekniker, från det pompösa till det futila, som hon så obarmhärtigt låter spela upp för öppen ridå. Att inte bli nämnd i boken är inte någon fri lejd för oss andra män i den svenska kulturcamorran, det är bara en tillfällig andhämtningspaus, ett tryckande i buskarna, medan drevet nosar i ett annat spår. Vi vet - hur mycket vi än skyller ifrån oss - att det lika gärna kunde ha varit vi som legat där med riven hals och röven bar. Och säkert på lika goda grunder."

Svenska Dagbladet
"Det finns fantastiska avsnitt i Maja Lundgrens nya roman, inte minst skildringarna av Neapel. Men boken är underligt cirkulär, ältar utan insikter och är dessutom moraliskt dubiös i sitt utpekande av namngivna fiender." Så inleder Carl-­Johan Malmberg sin recension av Myggor och tigrar i SvD.

Recensionen avslutas så här:
"Allt blir oavgjort när boken väl är slut. Den vill hon ändå sammanfatta så här: "En anklagelseskrift? Nej, jag är kines. Det enda sättet att motverka det onda är att gå in för det goda." Den insikten kommer i så fall 500 sidor för sent. För det är önskan att tillfoga skada, inte att nå fram till en sanning och förmedla insikt, som blir slutintrycket av Myggor och tigrar."

Kulturnyheterna