Anders Wallner: Könsuppdelade toaletter är apartheid

För några veckor sedan var jag på konsert. Tjugo minuter innan konserten skulle börja uppstår ett trängande behov, orsakat av ett par stora starka på restaurangen intill. När jag sneglar bort mot toalettkön inser jag det omöjliga i projektet, där står redan säkert 40 personer. Men när jag kommer närmare ser jag att det bara är till den ena toaletten, den med kjol-symbolen på.

Lite förundrad (men samtidigt väldigt lättad) promenerar jag förbi den absurt långa kön, glider in på herrarnas och hinner i tid till konserten, i motsats till de kvinnliga besökarna. Jag har aldrig träffat någon som har könsuppdelade toaletter i sitt hem. Men på restauranger, krogar och varuhus är det snarare regel än undantag med herr- och damtoaletter.

Systemet saknar någon som helst logik och leder förutom till märkliga kösituationer som ovan till annan, djupare, problematik. "These public premesis and the amenities thereof have been reserved for the exclusive use of white persons" stod det på skyltarna i Sydafrika, ett land som fullt ut tillämpade ett apartheidsystem.

Genom historien har samhällen använt sig av den här sortens separatism för att markera olikhet och hierarki mellan grupper. Det är bara 50 år sedan amerikanen Rosa Parks vägrade ge upp sin sittplats på bussen till en vit man. Fram till dess sågs det som helt naturligt i USA att svarta människor satt på de sämre platserna och vita på de bättre.

Det är lätt att vara hemmablind och förkasta historiska strukturer utan att vara kritisk mot det egna samhället. Att dela upp grupper utan logisk förklaring är för mig apartheid. Med de glasögonen på finns det företeelser även i Sverige som sticker i ögonen, som just könsapartheiden på de offentliga toaletterna.

Slentrianuppdelning av människor på grund av kön heter på ett akademiskt språk heteronormativitet och leder till ett samhälle svårare att leva i för framför allt transpersoner och andra som inte vill ställa sig i varken kvinno- eller mansfacket. Att varje gång du nyttjar en offentlig toalett behöva svara på frågan "är du man eller kvinna" är kanske slentrian för en del, men för andra är det en smärtsam påminnelse om att du inte passar in.

Könskategorierna är - tack och lov - suddigare idag. Idag förstår de flesta det absurda i att det är damtoaletterna som är utrustade med skötbord. När folk förstår att inte alla män står och kissar (och hur få som faktiskt föredrar det) kanske det till och med går att begränsa pissoarens roll i samhället.

Jag är nämligen övertygad om att ju mer män och kvinnor delas upp av slentrian, desto mer späs myten om att män och kvinnor har kollektiva egenskaper, som står i motsats till varandra, på. Och det gör att det blir svårare att uppnå jämställdhet.

Lokalägare är redan idag ansvariga att bygga om så kallade "enkelt avhjälpa hinder" för att öka tillgängligheten i lokalerna. Det kan handla om nivåskillnader, kontrastmarkeringar, tydlig skyltning och så vidare.

Jag skulle önska att fler lokalägare tog till sig och avhjälpte det enkla hindret med kjol- och byxsymboler på toaletter. Det skulle inte bara innebära mindre kissnödiga kvinnor, utan också färre osynligjorda transpersoner och ett mer jämställt samhälle.

Anders Wallner
skribent och miljöpartist