Avregleringar skulle göra slut på krångel-Sverige, men enligt Nutek har företagens kostnader för byråkrati tvärtom ökat med två miljarder skriver Johan Norberg, liberal debattör och författare.

Johan Norberg: Regeringen hemligt förälskad i makten

Jag tillhör dem som jublade när de borgerliga vann. Inte för att jag förväntade mig storverk, utan för att socialdemokratin hade vuxit ihop med makten.

Med anslag, smicker och hot hade socialdemokratin fått kommuner, myndigheter, fack och näringsliv att gå i en och samma riktning och även journalister hotades om de var för regeringskritiska. TV4:s Jan Scherman har berättat om hur Göran Persson förklarade att de skulle få hela regeringskansliet emot sig i framtida förhandlingar om han fortsatte att ge generöst utrymme åt oppositionen.

Det behövdes helt enkelt rivas för att ges luft och ljus. Det måste vara tänkbart att Sverige styrs av olika block för att människor ska vilja och våga tala och agera fritt. Den slav som har två herrar är fri, som det gamla ordspråket slår fast.

Men det fanns också några viktiga politiska ambitioner hos de borgerliga. För mig var den viktigaste att ändra de perverterade drivkrafter som gjorde det lätt för människor att få bidrag, men svårt att få arbete. Fredrik Reinfeldts genidrag var att minska antalet konflikter med socialdemokratin till just denna och satsa allt där. Socialdemokratin förstår fortfarande inte hur lockande arbetslinjen är för arbetarväljare som gör rätt för sig och är oroliga för både fiffel och utanförskap.

Arbetslinjen handlar inte om ekonomi. Ett allt rikare samhälle har också råd att ha allt fler som står utanför arbetsmarknaden. Men till vilket pris för självkänsla, gemenskapskänsla, arbetsmoral och initiativkraft? Det är en kulturkamp som Mona Sahlin kommer att skriva bittert och självkritiskt om i sina memoarer om hon inte själv tar upp.

Men regeringen har svårt att komma vidare. Visst håller de på att sänka skatterna tillbaka till de nivåer som rådde på Olof Palmes tid, men de har avhänt sig andra liberaliseringsverktyg. Regeringen har bestämt att den arbetsrätt som förstör möjligheterna för unga och invandrare är oberörbar. Folk pressas att arbeta, men företag får det inte lättare att erbjuda dem jobb.

Allt kan inte göras på en gång, men det finns inte heller någon framåtsyftande ambition. I stället för att förklara att arbetsrätten och värnskatten förstör men inte kan förändras just nu har de nya moderaterna förklarat att arbetsrätten inte är ett problem och att det vore dumt att sänka värnskatten för då skulle folk ha råd att prioritera annat än arbete. På så sätt underminerar de helt i onödan alla framtida reformagendor.

Men det tråkigaste och mest förutsägbara är att det är svårt att intimt umgås med makten utan att bli hemligt förälskad i den. Från insidan ser inte maktcentralisering ut som ett hinder för människan, utan som ett verktyg för att åstadkomma det man själv vill. Därför drev en borgerlig regering igenom en lag om massavlyssning i strid med både grundlag och liberal ideologi.

Nu fick de ju själva stå för sökorden.

Löften om att avpolitisera utnämningsmakten höll inte länge när de såg poängen med att själva använda den till att belöna eller utvisa. Avregleringar skulle göra slut på krångel-Sverige, men enligt Nutek har företagens kostnader för byråkrati tvärtom ökat med två miljarder eftersom de borgerliga också har en massa världsförbättrande idéer som företagen ska tvingas stå för.

Jag är cynisk nog att inte förvänta mig något annat. Makt korrumperar. Men under denna mandatperiod har de borgerliga gjort ett annat misstag som gör andra tillkortakommanden svårreparerade.

Även om inte alla unga tjejer gillade alla fem medlemmar i Spice Girls blev popgruppen störst genom att de alla fem hade så starkt utmejslade identiteter att alla kunde hitta sin egen favorit. Det är som socialdemokraterna, som traditionellt sett erbjuder både kanslihushöger och Marita Ulvskog-vänster. Då kan man med gott samvete lägga sin röst på dem i vetskap om att i alla fall någon där förstår en.

De borgerliga behärskar inte spelet. Allianspartierna har gått allt för långt i att sudda ut sina respektive identiteter, men än värre är att de tror att de visar regeringsduglighet genom att också stampa ut olikheter och mångfald inom partierna. Moderatledningen har tvingat gamla moderater att göra offentlig avbön, och FRA-motståndare pressades och mobbades in i ledet. Så gör man det omöjligt för väljarna att säga att jag må ogilla den eller den förda politiken, men jag litar verkligen på ledamot X och kan därför kryssa honom/henne.

Så gör man en borgerlig mandatperiod till en engångsföreteelse.

Johan Norberg
Liberal debattör & författare till b.l.a "Till världskapitalismens försvar"